Fyra supermakter växer fram
Det rådde ett kallt krig, en diplomatisk muskelmätning och små länder fick stå offer för testosteronstinna presidenters behov av att avfyra sina löjliga små vapen. Det var en värld där USA och Sovjet var de stora starka agendaförfattarna i världen. Sedan järnmuren föll har vi begåvats med en supermakt: USA. En världsordning som dock håller på att förändras och som bubblare vid horisonten stiger tre nya supermakter upp tillsammans med morgonsolen. Vi har ny rika Kina som med sin bristande syn på mänskliga rättigheter och gigantiska klasskillnader blir en allt tyngre röst i debatten, vi har ett nyvaknat Ryssland med olje- och gasmiljarder och starka populära ledare och sen har vi EU den vapensvaga diplomaten som dock med små steg tar större och större plats på den internationella scenen. Det håller på att skapas fyra supermakter, men de kommer inte tävla mot varandra i muskelmätning, nej de kommer snarare klappa varandra i ryggen och göra allt för att behålla sin makt i världen. FN kommer mer och mer försvagas och bli den sista svaga symbolen för internationalism och förbrödring mellan alla världens stater.
Vad är då kontentan av att det växer fram fyra ryggklappande supermakter? Jo, den så kallade tredje världen kommer att snarare bli den fjärde världen, vi kommer se fler krig mot terrorism (eller oliktänkarna), klimatpolitiken kommer ännu mer handla om översvämningar i Värnen eller i Mississippi än om ökenutbredning, förlorade skördar, svält, sjukdomar, uttorkade brunnar osv. De som verkligen drabbas av klimatförändringarna är inte vi i den rika delen av världen, de som verkligen drabbas är de som inte har nått försvar mot vad som händer. En eller fyra supermakter är egentligen skit samma, problemet är den allt mer växande internationella segregationen gör de svagaste svagare och de starkaste starkare.
Till slut vill jag bara belysa den folksocialistiska motrörelsen som finns sydamerika där man ser internationalism som en självklarhet och där samarbete stater emellan snarare är regel än undantag. Naturligtvis är det inte bara glamor och glädje runt det som händer i sydamerika men det är likt väl en ynka liten motvikt till den globala kapitalismen stora segertåg i så väl öst som väst.
