Ett uttåg som tågade direkt in i den svenska debatten
Om någon av er skulle vara intresserade av mellanöstern i allmänhet och Irans utrikespolitik i synnerhet skrev jag nyligen en artikel i Utrikespolitiska föreningens tidning Utblick – för inblick i världen!
Artikeln går att läsa i sin helhet här:
Ett uttåg som tågade direkt in i den svenska debatten
På FN:s världskonferens mot rasism i Genève valde samtliga närvarande representanterna från EU-länder, däribland Sverige, att lämna konferenssalen när Irans president Mahmoud Ahmadinejad kritiserade Israel för att vara en rasistisk stat. Deras agerande gav genast eko i den svenska debatten. ”Jag har svårt att förstå upprördheten över att kalla Israel för en rasistisk stat” säger Hans Linde (V). ”Vi ska inte acceptera att Iran kidnappar FN:s arbete mot rasism för att göra antisemitiska uttalanden” tycker Fredrik Malm (FP).
FN:s konferens mot rasism började med en diplomatisk frontalkrock. Som enda närvarande statschef föll det på Mahmoud Ahmadinejad att vara mötets första talare. Tio minuter in i hans tal kom det som flera kritiker mot mötet varnat för; ”Efter andra världskriget tog de till militär aggression för att göra en hel nation hemlös med det judiska lidandet som svepskäl.”
Mahmoud Ahmadinejad nämnde förvisso aldrig Israel med namn, men budskapet var solklart ändå; Israel bär ansvaret för ”en rasistisk regim i det ockuperade Palestina”. Det var ett uttalande så kontroversiellt att de fick samtliga närvarande representanter från EU-länder att lämna salen. Från Sveriges håll hade man valt att närvara med FN-ambassadören Hans Dahlgren som var en av dem som lämnade mötet.
Det var överenskommet på förhand att skulle sådana uttalande förekomma skulle vi lämna salen, säger Hans Dahlgren till TT.
Redan innan konferensen hade Sveriges regering valt att markera sin skepsis genom att skicka en ambassadör istället för ett statsråd. Att dessutom välja att lämna salen är ett mycket kraftfullt agerande i diplomatsammanhang. Syftet var att markera sitt avståndstagande från uttalandet att Israel är en rasistisk stat, inte att markera mot Irans närvaro som sådan. Det är något som upprör den Svenske riksdagsmannen Hans Linde (V):
Jag är djupt kritisk mot både den iranska regimen och Mahmoud Ahmadinejad, men har mycket svårt att förstå upprördheten över att Israel kallas för en rasistisk stat. Men det kanske allvarligaste med EU:s uttåg var att man skadade en FN-konferens om en oerhört viktig fråga, kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Sverige borde likt Norge stannat i salen och hålligt ett brandtal för alla människors lika värde, det skulle varit en långt mer effektiv markering, säger han till Utblick.
Alla håller dock inte med Hans Linde. Folkpartisten Fredrik Malm säger till utblick att agerandet var ”helt rätt och sände ut en tydlig signal om att vi inte accepterar den sortens uttalanden”. Han håller inte alls med om Hans Lindes syn på vad Ahmadinejad sa:
Ahmadinejads tal var baserat på klassiska schabloner och stereotyper om judisk strävan efter maktherravälde, dessutom indränkt i en besatthet att utpeka Israel för alla möjliga krig och problem runtom i världen. Jag diskuterar inte två ord utan talet som helhet.
Reaktionerna efter EU-ländernas beslut att lämna salen visar på djup klyfta i svenska partiers syn på mellanöstern. Vänsterpartiet är sedan årtionden den mest högljudda rösten för Palestinas sak som ständigt pekat på att Israels ockupation och bosättningar är ett folkrättsbrott, medan Folkpartiet allt mer och mer framstår som riksdagens mest pro-israeliska parti genom att ihärdigt framhäva Israel som mellanösterns enda demokrati. För Vänsterpartiets del har deras hållning fått utlopp i krav på ekonomiska sanktioner mot Israel likväl som krav på att bojkotten av Hamas ska hävas. För Folkpartiets del har den vänliga inställningen till Israel bland annat lett till att man vägrat acceptera Hamas som en förhandlingspart så länge de inte erkänner Israel och avstår från våldshandlingar. Det kan dock vara ett misstag att se debatten om Israel-Palestinakonflikten som höger- vänster debatt, där västern försvarar Palestina och högern Israel. Socialdemokraterna under Göran Perssons ledning rörde sig i en klart pro-israelisk riktning, medan ett antal borgerliga politiker gått ut och kraftfullt kritiserat Israel.
När det kommer till synen på Irans hållning i Israel-Palestinakonflikten ur ett bredare perspektiv råder dock större enighet. ”Iran agerar på ett huvudsakligen destruktivt sätt utifrån sina egna politiska intressen” säger Hans Linde. Fredrik Malm går steget längre och säger ”Iran är den starkaste och mest målmedvetna externa kraften som motarbetar en fred mellan Israel och palestinierna.” Så långt vill dock inte Hans Linde gå utan han säger att även om Irans roll är negativ så tror han samtidigt den är starkt överdriven.
Utöver att EU-ländernas agerande lett till att debatten om Israel-Palestina stannat kvar på den höga plats på dagordningen den tilldelades efter Gazakonflikten i början av året är det svårt att se vilka konsekvenser detta kommer få. Precis som i mycket annat har Hans Linde (V) och Fredrik Malm (FP) olika svar på den frågan:
Den direkta effekten är att Ahmadinejad garanterat stärkte sina aktier inför det kommande iranska presidentvalet. Jag tror även Sverige och EU bidrog till att försvaga FN och det internationella arbetet mot rasism, säger Hans Linde.
Konsekvensen är att signalen blir tydlig. Om inte FN börjar ta detta på allvar kommer det även fortsättningsvis att ligga ett löjets skimmer över hela Världssamfundets arbete mot rasism. Ahmadinejads agerande underminerar därmed allt viktigt arbete mot rasism i världen, avslutar Fredrik Malm.
I gammelmedia om Iran
DN 1 2 3
SVD 1 2 3
