Coco Chanel på Röhesska
Tre av dräkterna på utställningen.
Tillbaka på Röhsska, inte så imponerad denna gången heller men när chansen ges att se en av modevärldens stora, Coco Chanels, kollektioner på nära håll så kan man inte säga nej och stanna hemma. Utställningen i sig var inte särskilt mycket att hänga i julgranen. Totalt ett cirka tio plagg, lite accessoarer och några texter, vad som slår en är hur fantastiskt vackra kläder Coco och Cocos modehus skapat. Om utställningen finns mer att önska, Röhsska brukar ha filmer som berättar om personen bakom (som exempelvis finns på Voukko och Maud Fredin Fredholm), detta saknades i detta fall och istället fick vi se en reklamspot om en kommande film som handlar om just Coco Chanel.
Åter igen trotsade jag fotograferingsförbudet för att kunna delger er läsare av upplevelsen. Vad museet vill uppnå med att ha fotograferingsförbud vet jag inte riktigt men det kanske bottnat i samma halvljumma moral som skiv- och filmbolagen visar upp i fildelningsfrågan. Jag tror snarare att några bilder kan locka fler till och öppna museet för fler besökare. Dessutom är ju just museets uppgift att visa en konstskatt eller samling för en stor publik och sen är det bara sorgligt att den borgerliga alliansen som styr Sverige avskaffade den fria entrén på museum.
En ut av de pågående utställningar som verkligen växte för mig vid detta besök var den med Maud Fredin Fredholm verk och att lyssna på henne i filmen är entreprenörskap och girl power ta mig tusan.
Läs mer om utställningen i GP.
En hel del personer besökte utställningen.
Jag vill verkligen ha detta skrivbordet. Till jag hittar det får jag gå och kika på det på Röhsska.
En jäkligt suddig bild på iPhone, men det är ändå cred till museet att de uppdaterat sin utställning med den.
