Hänsynslösa bloggare och skribenter
Jag var på konsert i fredags. På grund av jobbet, jag skulle skriva om konserten efteråt.
Artisten tycker jag nog är okej. Eller gjorde, innan föreställningen. Två och en halvtimme med honom är för mycket. Och han är speciell. Tyst betraktade jag honom medan ett kåseri började ta form i huvudet. I tankarna kommenterade jag hans klädval och funderade på om allt var en ploj, eller om artisten verkligen är sådan. Jag fnissade lite tyst. Jag tänkte fortfarande på de skojiga formuleringarna när jag skrev artikeln, det kliade i fingrarna av skrivlust. Det hade blivit en rolig artikel om jag hade skrivit vad jag hade tänkt, men jag skrev det inte. En sådan text hade kunnat göra illa. Om artisten skulle se den. Eller de som tycker om honom. Varför skulle jag göra dem ledsna? För mitt eget nöjes skull? Det är det så många som gör ändå. Går till rena personangrepp. De vill ha rektioner men de glömmer respekten. Vem tar hänsyn till andra numera? Det vimlar av bloggare, allt är tillgängligt, öppet för vem som helst att läsa. Vem bryr sig om vem som drabbas av texterna? Och kvällstidningarna, vad skrivs inte där? Det spelar ingen roll om det är sant eller bara personliga åsikter, skvaller och elaka krönikor säljer, folk vill så gärna läsa sådant. Skräckexemplet måste vara när de skrev att Patrick Swayze skulle dö i cancer, något halvår innan han faktiskt avled. Det är i fullständig avsaknad av respekt. Patrick Swayze kämpade med sitt liv mot en förfärlig sjukdom och läste samtidigt på löpsedlarna, ja, det var ju inte bara svensk press som publicerade, att han skulle dö. Jag kan inte ta en sådan hänsynslöshet. Jag har ingen förståelse för de reportrar som jobbar på dessa tidningar och ställer upp på vad som står där.
Det finns ytterligare en sida av saken. Det tog Anders Lundin upp i ett hörvärt, tänkvärt och skojigt sommarprat. Han minns alla som har velat ta ner hans självförtroende genom att kommentera hans stavning, hans idéer, att han gjorde fel när han hälsade på drottningen och att han försökte vara rolig under intagningsprovet till radioskolan. De finns många som vill förminska sina medmänniskor. Som istället för att få dem att må bra, uppmuntra och stärka dem, försöker ta ned dem med onödiga, sårande och elaka kommentarer. Och går det inte med en kommentar kan de fortsätta tills de ser en reaktion. Är det inte det vi väntar på hos den nu berömda Anna Anka?
Vi behöver inte tryckas ner. Det gör vi så bra själva, många av oss. Vi behöver stärkas istället.
