Bilismens välde måste brytas
”Denna stan är bra gjord för bilar”, så skrev Johan Johansson i sin låt ”Tango i pampars land”. Det är dessvärre så att våra städer är gjorda för bilar, framkomligheten för bilar är suverän, det finns massa fina parkeringsplatser och parkeringshus mitt i city. Bilismen har blivit den kapitalistiska världens ikon för frihet och det som en gång var något demokratiskt är idag, med ny kunskap, ett opium för folket. Människorna har fastnat i ett bilberoende som verkar vara svårt att ta sig ut.
Jag är inte emot privatbilism och jag tror att den alltid måste få ha en roll i samhället men den rollen måste vara mycket mer tillbakadragen än idag. Jag vet att man måste ha en bil om man bor på landet och att det är nödvändigt att kunna köra ibland men frågan är vilken nödvändighet det finns i stadsjeepar, pickuper, turbomotorer, kombibilar och så vidare. När jag inte blir påkörd som cyklist brukar jag studera bilister, och det är tragiskt att se hur många stora bilar som åker omkring med en person i. Ni sitter och åker i våra bilar själva och individuella, jag tänker ofta på ensamåkaren när jag susar förbi bilköerna på väg till jobbet och när jag pendlar brukar jag fundera lite över hur vi ska få bukt med den destruktiva bilismen. Att hälften av alla bilresor är under fem kilometer är inte en hållbar situation.
Bilar, bilar, bilar - politiker och bilister lägger en rökridå för att slippa se.
Jag blev lite nyfiken på hur många bilar som verkligen finns i Sverige och döm om min förvåning när jag på transportstyrelsens hemsida kunde läsa att det i Sverige (1 januari 2009) fanns över 5 miljoner personbilar, det innebär att det finns en bil på varje 1,75 medborgare.
Hur borde man då göra? Bygg bevakade parkeringsplatser utanför stan för parkering av fordon, riv stora parkeringshus och bygg bostadshus, bygg bostäder på parkeringsplatserna, erbjud bra och gratis kollektivtrafik, ett gratis cykelutlåningssystem, skattesubventionera bilpooler, stäng av innerstan och från biltrafik (givetvis ska varutransporter, bussar, spårvagnar, utryckningsfordon och andra samhällsuppbärande verksamheter tillåtas att köra), inför vägtullar, inför en skrotningspremie där man som person binder sig att inte skaffa en bil inom fem år, Som ni hör så är det inte idéerna som är problemet, problemet är politikernas ovilja och bilisternas frihetsillusion.
Att minska bilismen har bara fördelar: minskat buller, bättre luftkvalitet, bättre hälsa, mer motion, mindre köer, effektivare kollektivtrafik, färre olyckor med mera med mera.
”Så upp på monarken och ge kärnkraften sparken, gör er fria från bilismens tyranni!” för att citera Grus i dojjan.
Idag pågår det lite roliga projekt så som Inga löjliga bilresor och Inte bilen under milen.
