Ljud
Ljud kan vara en plåga. Oväsendet från Spaniens alla byggarbetsplaser till exempel, som driver mig till vansinne. Alltid bygger de i grannhuset, och aldrig blir de färdiga. De borrar outtröttligen. Och tänkt på det förfärliga ljudet av asfalt som skärs sönder. Det skär ända in i själen.
Andra ljud är en ren njutning att höra. En katts spinnande. Det milda rasslandet av asplöv, eller när man sitter på en strand och lysssnar på havet. Det kan få mig att känna mig lycklig. Jag känner hur gott jag har det och blir glad.
Så finns ett ljud som får mig att gråta. Varenda gång som någon spelar på den sydamerikanska quenaflöjten rinner tårarna, och det var vad som hände ikväll också, då den chilenska gruppen Inti-Illimani kom till Göteneparken och gav en konsert. Tur att det var mörkt.
