Passiva, nöjda och olyckliga
Rödmålad stuga och lugn och ro? Foto: Björn Dahlfors
Jag drömmer om framtiden, jag drömmer om att göra något annat än det jag gör nu, jag drömmer om ett vandrarhem eller en liten fjällanläggning, jag längtar efter landet och jag längtar efter ett lugnare liv där jag lever lite mer i harmoni med naturen. Jag är inte själv om det, jag är inte själv om att längta till något annat och att ha en dröm som är motsatt det yrkesval man gjort. Det som är så intressant är att vi inte är särskilt missnöjda med hur vi har det utan vi längtar bara bort till något annat utan att veta varför och vi gör väldigt sällan något åt det. Jag vet inte varför det är så att vi längtar bort men jag tror att det kan ha att göra med att tempot skruvas upp, det blir mer folk i redan överfull pendeltrafik, vi är mindre och mindre i skogen, vi lever helt enkelt ett konstgjort liv, ett liv med tidtabeller och scheman ett liv med cafe latte och gifter. Det växer upp barn i Sverige som aldrig varit på en bondgård, som aldrig fiskat en sjö eller suttit i skogen en hel dag. De flesta av oss får i oss en hel massa gifter när vi äter för att produktionen är så industrialiserad. Det har gått fort och snabbt har vi i Sverige byggt upp en stor välfärd i ett system vi accepterat, men drömmarna handlar allt som ofta om ett annat system, ett annat liv, det liv vi drömmer om är det verkligt i vår globaliserade värld? Är det så att det är för jobbigt, att det krävs för mycket insats för att lämna tryggheten i staden, är det så att vår bekvämlighet inte bara sakteliga tar kol på planeten utan också våra drömmar?
