Brevbok
Guerneseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Visst får man lust att läsa en bok med ett sådant namn? Mary Ann Shaffer står som författare.
Boken är skriven i brevform. Det är år 1946, författaren och krönikören Juliet Ashton sitter i ett trasigt efterkrigs-London och försöker börja på en ny bok. Så dimper ett brev ned i lådan. Från Guernesey. En man som har fått tag i en av hennes gamla böcker, hur nu den har hamnat på ön, det står Juliets namn i den. Mannen blev förtjust i boken och söker efter fler av samme författare. Kankse Juliet, som nu var ägare till den här, känner till några? Därmed börjar brevväxlingen mellan Juliet och mannen, och i sin tur hela litteratursällskapet som mannen är med i. Breven blir pusselbitar i historien om hur Guernesey klarade sig igenom okupationen av tyskarna.
Under bokens första kapitel var jag inte imponerad. Rörigt skriven, med för många namn florerande, händelser som var svåra att gripa tag i. Dessutom märktes det att det var samma hand bakom alla brev, oavsett vem de kom ifrån. Det där hade Mary Ann Shaffer kunnat göra lite bättre. Ändå, efter ett tag kom jag in i boken, och fastnade. Brevskrivarnas historier blev allt mer fascinerande och det var trist när boken tog slut. Det är en härlig må-bra-bok som lockar till att resa till Kanalöarna, och att skriva brev.
Förlag: Brombergs














