Alla dessa oanvända kokböcker.

De är bokreans dragplåster, de fyller bokhyllorna i köket, de är vackert illustrerade, de är tjocka och helt oanvända. När jag för andra året fick en kokbok i julklapp från företaget jag arbetar på började jag att fundera över detta fenomen och hur det kan vara så stort. Är det någon som verkligen slår upp Melker Anderssons kokbok, följer hans instruktioner till punkt och pricka och sedan avnjuter en måltid alá Melker? Jag gör inte det, och jag tror att det är väldigt få som gör det. När jag läste titlarna på mina kokböcker kom jag fram till att jag använt tre av mina tretton kokböcker. Det som är komiskt är att det är ”Den rutiga kokboken”, ”Sju sorters kakor” och ”Vegetariskt” (som var min första Veg-kokbok). Alla mina andra böcker är bara dammsamlare och ett tecken på överkonsumtion.

För mig handlar mat om att skapa smaker och jag försöker snarare att smaka fram smakerna än att följa en matmästares råd och råvarusammansättningar. Och om jag behöver inspiration eller en spark i rätt riktning så använder jag  Google.

Så varför alla dessa kokböcker? Använder vi dem? Eller har vi bara dem för att dekorerar våra ultra moderna ikea-kök och för visa upp för våra vänner att vi är medvetna om att 00-talets stora trend verkligen varit kokböcker. De flesta kända svenskar och stjärnkockar har släppt minst en eller flera kokböcker. Matprogrammen skrålar ur tv-rutan, det finns till och med en tv-kanal som heter BBC Food. Alla är mästerkockar så även jag och jag delger gärna mina recept här på vår blogg, men jag undrar vart den fina traditionen med mathemligheterna tagit vägen? Jag minns att en gammal släkting till mig lät vissa av oss barn få ärva ett kakrecept, hennes hemliga supergoda recept. Ett recept kunde förr vara något så hemligt att det gick i graven med människor.

Peppa dig själv att bli mer miljövänlig genom att göra en lista på vad du gör för miljön idag.

Vi måste ta hand om klimatet, vi måste ta ansvar för planeten, vi måste kunna se nästa generation i ögonen. Givetvis måste vi ställa krav på våra politiker men vi måste också ta ett eget ansvar, vi måste börja förändra våra vanor. Hur gör min insats skillnad kan man undra, vad gör jag för miljön, kan jag göra mer? Mitt råd är att göra en miljölista, en lista där man skriver ner vad man gör för klimatet, en lista som peppar och som får en att vilja göra mer. Jag börjar med min lista:

1. Jag har aktivt valt en el-leverantör som bara säljer el från vindkraft.
2. 70-80 av mina matinköp är ekologiska.
3. Jag har ingen bil.
4. Jag cyklar till jobbet.
5. Jag handlar secondhand
6. Jag har slutat flyga
7. Jag bloggar om miljön
8. Jag duschar sällan och kort
9. Jag pratar om miljöpolitik
10. Jag är medlem i Naturskyddsföreningen
11. Jag klickar för skogen (www.ettklickforskogen.se)
12. Jag källsorterar
13. Jag lämnar in överblivna mediciner på Apoteket
14. Jag låter min pant gå till bistånd
15. Jag äter inte fläsk-, nöt-, lamm-, vilt- eller fågelkött
16. Jag äter fisk som är Krav-märkt, från ohotade bestånd och som sportfiskats.
17. Jag försöker minska min konsumtion av prylar.
18. Jag bor i kollektiv.
19. Jag använder lågenergilampor
20. Bra miljöval är en självklarhet på rengöringsmedel av alla de slag.

Jag vill hela tiden göra mer och mer och ett tips är att göra en förändring varje månad. Så vad gör du för miljön? Skriv din egna lista.

Rödmålad stuga och lugn och ro? Foto: Björn Dahlfors

Jag drömmer om framtiden, jag drömmer om att göra något annat än det jag gör nu, jag drömmer om ett vandrarhem eller en liten fjällanläggning, jag längtar efter landet och jag längtar efter ett lugnare liv där jag lever lite mer i harmoni med naturen. Jag är inte själv om det, jag är inte själv om att längta till något annat och att ha en dröm som är motsatt det yrkesval man gjort. Det som är så intressant är att vi inte är särskilt missnöjda med hur vi har det utan vi längtar bara bort till något annat utan att veta varför och vi gör väldigt sällan något åt det. Jag vet inte varför det är så att vi längtar bort men jag tror att det kan ha att göra med att tempot skruvas upp, det blir mer folk i redan överfull pendeltrafik, vi är mindre och mindre i skogen, vi lever helt enkelt ett konstgjort liv, ett liv med tidtabeller och scheman ett liv med cafe latte och gifter. Det växer upp barn i Sverige som aldrig varit på en bondgård, som aldrig fiskat en sjö eller suttit i skogen en hel dag. De flesta av oss får i oss en hel massa gifter när vi äter för att produktionen är så industrialiserad. Det har gått fort och snabbt har vi i Sverige byggt upp en stor välfärd i ett system vi accepterat, men drömmarna handlar allt som ofta om ett annat system, ett annat liv, det liv vi drömmer om är det verkligt i vår globaliserade värld? Är det så att det är för jobbigt, att det krävs för mycket insats för att lämna tryggheten i staden, är det så att vår bekvämlighet inte bara sakteliga tar kol på planeten utan också våra drömmar?

När raketerna smäller så är det dags att börja jobba på mina nyårslöften. Det känns redan roligt, jag kanske börjar innan, Foto: Björn Dahlfors

Jag brukar inte prata om nyårslöften, jag brukar tycka de är dumma och oftast för ambitiösa för att hålla, ofta har de i mitt knubbiga liv handlat om viktminskning på olika sätt. Men nu känns det bra, det känns som att våren 2010 skulle kunna vara våren som uppfyller mina nyårslöften som jag faktiskt tänker ge. Det är inte löften om att viktminskning, för en sak har jag lärt mig om det och det är att man kan gå ner i vikt på inspiration men inte på tvång. Årets nyårslöften handlar om helt andra saker om lustfyllda saker och jag har redan formulerat några. Under våren ska jag regelbundet börja fotografera igen, med min systemkamera och inte bara med min telefon (även om det varit spännande utmanande). Under våren ska jag engagera mig ideellt i en förening, jag älskar föreningsliv och tycker att det är fantastiskt sätt att skapa nya bekantskaper på. Jag har tidigare varit varit engagerade i alla möjliga och nu känner jag att det är dags igen och det känns skönt. Under våren ska jag försöka sjösätta olika kreativa projekt och jag ska också försöka hinna med att gå på fler kreativa evenemang.

När det är kallt får man frost i skägget, det är en sak som får mig att bli lycklig. Foto: Björn Dahlfors

Den här bloggen handlar om minusgrader, detta underbara tillstånd på planeten när luften blir torr, benen fryser och frosten lägger sig som ett täcke på gräsmattor, på gator, på bilrutor och i mitt skägg. Jag blir barnsligt glad av frost i skägget och kallgrader. Jag har bott i Norrland ganska många år av mitt vuxna liv och är således van vid att få frost i skägget, men sedan jag flyttade neråt södern har jag lidit brist på denna lyx. Men ”kylan” slog till här i Göteborg under två dagar varpå den ena var så ”kall” (minus 6 grader) att jag när jag klev in i entrén på mitt arbete gjorde det med välfrostat skägg efter en härlig vintercykling som slutade med att solen kryp upp över horisonten och färgade Göteborgs skyline vackert röd.

Det sägs att det är de små sakerna som gör det och frost i skägget är en sådan liten sak som gör livet mer fantastiskt.

Pannkakor. Foto: www.sxc.hu

Detta är en inlägg om mod, om att ställa sig lite utanför boxen och att ta sin egna lilla väg. Det handlar inte om något märkvärdigt men det handlar om att inte ta sig själv på så väldigt stort allvar eller i alla fall i att vara så trygg att man kan sticka ut. Förra torsdagen (ärtsoppedagen) så stod min kollega en bit framför mig i kön i personalmatsalen och skulle beställa lunch, med klar stämma sa han, ”jag vill inte ha soppa, bara pannkakor”, ut ur luckan kom ett berg pannkakor. Jag tyckte att det var fantastiskt: en man som är runt fyrtio år står i personalmatsalen på ett av Sveriges större mediebolag och säger med klar och tydlig stämma att han vill ha pannkakor, ingen soppa bara pannkakor. Det som är så modigt är att det är bryta normen, att göra vad ingen förväntar sig. Jag tror att det finns många fler som min kollega som tycker pannkakorna är bäst, men de vågar inte säga ”Bara pannkakor”. Jag är inte så gammal som min kollega och jag gillar verkligen ärtsoppa men jag blev så inspirerad att jag också valde ett pannkaksberg framför soppa.

I en annan personalmatsal, idag, upplevde jag samma sak, en man i min kollegas ålder som på ett litet spjuveraktigt sätt ber om pannkaksbuffé istället för soppa.

Toaletter. Foto: sxc.hu

Jag tror att det kan vara detaljerna som berättar mest om oss människor.  En intressant iakttagelse gjorde jag idag är hur vi väljer toalett. Ofta när man ska på toalett möts man av tre alternativ, man kan göra tre val: Är jag kvinna, man eller handikappad. I mitt fall så är svaret man och därför öppnar jag toaletten med en symbol som ska symbolisera en man, är man kvinna tänker jag att man väljer den kjolbeklädda figuren och är man handikappad väljer man den med rullstolssymbolen.

Idag var herrtoaletten upptagen och då valde jag att gå på handikapptoaletten istället, jag ville inte stå och vänta. Hade däremot handikapptoaletten och herrtoaletten varit upptagna och damtoaletten ledig så hade jag inte valt damtoaletten. Jag misstänker att det också gäller kvinnor, de går inte på herrtoaletten men handikapptoaletten är en frizon, en unisextoalett. Det är antagligen normer och normer och åter normer som styr detta beteende och egentligen tycker jag att att det är lite fånigt att toaletter delas upp i kvinnligt och manligt. Sen förstår jag inte varför det är okej att ta handikapptoaletten som är reserverad för handikappade när det inte är okej (enligt normer) att använda toaletten som reserverats för sitt motsatta kön.

Givetvis finns det större problem i att vi delar upp kvinnor och män i olika grupper och ger de olika egenskaper efter sitt kön och inte efter person, men jag är övertygad om att även dam- och herrtoalettsuppdelningen bygger på och bevarar de konstruerade skillnaderna mellan män och kvinnor.

Här i Spanien är det mycket tydligt vad katolicism betyder. Det är ett katolskt land. Lite anmärkningsvärt tycker jag nog att det är att kyrkan blandar ihop religion med politik. Här ÄR kyrka politik. Ett exempel är en liten händelse som diskuterats i de spanska tidningarna, att ett par högerpolitiker som röstar mot partiets övertygelse (högerpartiet och kyrkan är av samma åsikt och kyrkan uppmanar spanjorerna att rösta på det partiet vid val) för en mildare abortlag, har hotats med att uteslutas ur kyrkan om de röstar för förslaget.