Som sagt var, det är val om knappt två månader och jag kommer att rösta på de rödgröna för jag tror att vi får ett bättre samhälle om vi skapar, förvaltar och utvecklar det tillsammans för vår gemensamma vinning, istället för att några enskilda individer ska njuta av frukten av den gemensamma insatsen.

Så här kommer en snabb recap: vart fjärde år går vi till val och då väljer vi representanter till riksdagen. Det parti eller det block som får mest röster bildar en regering. Riksdagen, eller egentligen regeringen, fattar sedan beslut och stiftar lagar. Dessa beslut och lagar verkställs sedan av olika verk, exempelvis Skatteverket, Banverket, Arbetsförmedlingen, försäkringskassan osv.

Nu när vi klargjort detta kanske media och folk i allmänhet mer nyktert börjar se vem eller vilka som är ansvariga för samhällsutvecklingen. Nu kanske vi kan sluta kritisera verken för deras uppgift är att verkställa riksdagen, regeringen, politik.

Alltså ansvariga för problem i samhället är just nu Alliansregeringen med Fredrik Reinfeldt i spetsen.

Grävande journalistik är en viktigt grundpelare i demokratin och därför är detta en viktig debatt.

Vi kanske måste satsa på propaganda för att vi ska inse vad som händer om inget görs för att rätta planeten.

Första dagen av klimatförhandlingarna i Köpenhamn, pågår/håller på att avslutas. Jag har tidigare delat med mig av min skepsis för COP15 och också för den samlade politiska makten i världen som inte är starkare än storföretagens vilja.
Vad jag länge funderat på är varför vi inte är rädda, varför börjar vi inte agera, varför kan inte klimatkrisen bli vår tids nya ryss, låt oss säga ”akta dig så att klimatkrisen inte tar dig”, på samma sätt som ”akta dig för ryssen” eller ”akta dig så att inte vargen tar dig” varit skrämmande slagdängor i Svearike och i västkulturen. Dessvärre handlar det om propaganda, storföretagen och regeringarna i väst har alltid kunnat vinna på att bygga upp en fysisk fiende om det så är ryssen, tysken, japanerna, kineserna , vietnameserna, irakierna, iranierna med flera, den globala uppvärmningen har inget ansikte, inga gränser och ingen ondskefull ledare. Dessutom är det så att klimatproblemens lösning går tvärs emot den globala ekonomins framväxt och de kapitalistiska systemet, för vi kan inte konsumera oss ur krisen och vi måste ändra våra vanor annars kommer det att gå åt illa, riktigt illa. Torkan i Australien kommer öka, översvämningarna bli fler, Malmöborna kommer få simma till jobbet, bristen på sötvatten kommer öka, svälten kommer öka – detta är ingen vanbild, detta är den samlade forskarelitens resultat – det rådande paradigmet.

Vi kanske måste ge den globala uppvärmningen ett ansikte, en flagga och ett ondskefullt namn. Med hjälp av att personifiera terrorismen (Usama bin Ladin) kunde man starta ett krig mot ”terrorismen”, borde inte klimatkrisen få ett ansikte också? Vi måste börja plocka fram övertalande propaganda, vi måste bli rädda och vi måste känna oss hotade för att vi ska kunna samla kraft och göra något åt problemen. Vi kan inte jeans för 250 kronor längre, vi kan inte köra bil till affären, vi kan inte köpa el från kolkraft, vi måste säga nej till det rådande paradigmet. Obama skrek Yes we can, jag vill ta över denna geniala fras med liten modifikation: ”Yes we can beat the system”.

I media
Dagens Nyheter 1 2 3 4
Svenska Dagbladet 1 2
Aftonbladet 1 2 3

Toaletter. Foto: sxc.hu

Jag tror att det kan vara detaljerna som berättar mest om oss människor.  En intressant iakttagelse gjorde jag idag är hur vi väljer toalett. Ofta när man ska på toalett möts man av tre alternativ, man kan göra tre val: Är jag kvinna, man eller handikappad. I mitt fall så är svaret man och därför öppnar jag toaletten med en symbol som ska symbolisera en man, är man kvinna tänker jag att man väljer den kjolbeklädda figuren och är man handikappad väljer man den med rullstolssymbolen.

Idag var herrtoaletten upptagen och då valde jag att gå på handikapptoaletten istället, jag ville inte stå och vänta. Hade däremot handikapptoaletten och herrtoaletten varit upptagna och damtoaletten ledig så hade jag inte valt damtoaletten. Jag misstänker att det också gäller kvinnor, de går inte på herrtoaletten men handikapptoaletten är en frizon, en unisextoalett. Det är antagligen normer och normer och åter normer som styr detta beteende och egentligen tycker jag att att det är lite fånigt att toaletter delas upp i kvinnligt och manligt. Sen förstår jag inte varför det är okej att ta handikapptoaletten som är reserverad för handikappade när det inte är okej (enligt normer) att använda toaletten som reserverats för sitt motsatta kön.

Givetvis finns det större problem i att vi delar upp kvinnor och män i olika grupper och ger de olika egenskaper efter sitt kön och inte efter person, men jag är övertygad om att även dam- och herrtoalettsuppdelningen bygger på och bevarar de konstruerade skillnaderna mellan män och kvinnor.

Fotbollsplan (bild från sxc.hu)

I den gamla hoolabandola-låten Stoppa Matchen så sjunger Mikael Wiehe om hur sport visst hör ihop med politik och på ett vitalt har sport och politik blandats i veckan. Det började med att Sverige förlorade mot Danmark i kvalet till fotbolls-VM 2010 och att förbundskaptenen Lars Lagerbäck nu bestämmer sig för att sluta efter efter många sagolika år då han lett svensk fotboll till en storhetstid i grenoli-stil. Efter Lagerbäck meddelat sin avgång så började media snabbt att spekulerar i vem som skulle efterträda honom. Förslagen var många, alla var utom en av kandidaterna var män, alla utom en saknade aktuella vettiga meriter, en var kvinna och hon ledde nyligen USAs landslag till OS-guld i fotboll: Pia Sundhage. Dagens nyheters Johan Esk förslog en duo av Pia och Svennis för att styra landslagsskutan i framtiden.

Nu blev det tumult och digitalt upplopp bland de svenska ölmagade ”fotbollsfansen”:

”Sluta larva er DN! Sundhage har inget att göra i herrlandslaget det vet ni mycket väl.”

”Esk PK som vanligt. Att han aldrig tröttnar” (PK = politiskt korrekt)

”…Korkad idé och tröttsamt försök till att få uppmärksamhet och många kommentarer…”

”Sundhage skulle lika bra kunna ta hand om pingislandslaget, hon har ingen erfarenhet av den sporten heller, krönikör Esk.”

”Pia Sundhage? Jösses Esk, du måste skämta?! Det var det dummaste förslag jag någonsin hört! All respekt för Dig som sportjournalist, men snälla kom tillbaka till verkligheten…”

”…och en kärring. Herregud, vill Esk göra politisk karriär och börja med PC och feminismtrams.”

Kommentarerna ovanför är hämtade från DN och det gör mig förbannad att vissa människor inte har öppnare sinnen än så. Det är pinsamt att vi 2009 inte dömer människor efter kompetens utan efter kön. Det är synd att fotbollen fjärmar sig från samhället och det är synd att dessa attityder finns.

Debatten kring Pia Sundhage som förbundskapten fortsatte sedan i radioprogrammet Sjuhärad Direkt där fotbollsspelaren Anders Svensson gjorde bort sig för all framtid när han bestämt sa att damfotboll och herrfotboll inte var samma sport men hade absolut ingen förklaring på varför. Men Pia Sundhage tog det med ro.

Själv måste jag säga att Johan Esk är inne på ett mycket intressant spår. För det första så är Pia Sundhage en väldigt kompetent ledare och fotbollstränare, för det andra är det ett förslag som utmanar den normativa manligheten. Sen måste jag verkligen rekommendera Sjuhärad Direkts sändning och deras twitter @7dirket.

Fotboll och politik hör med andra ord ihop eftersom att man kategoriskt räknar bort Sundhage för att hon är kvinna.

Från innebandyn finns det ett exempel på att kvinnor är minst lika kompetenta som tränare som män, Kristina Landgren Carestam vann som förbundskapten för svenska innebandylandslaget (herrar, om vi nu måste dela upp.)

Som sagt jag vet inte om jag är för eller emot, men det känns som att Chavez globala kapitalism är bra mycket mer solidarisk än den som vi lever i idag. Jag vet inte hur Chavez tänker lösa klimathotet när han bygger sin ekonomi på olja men jag vet att det som folket producerar gagnar folket och inte oljemagnater. Jag vet att Chavez och hans allierade är en allvarlig utmanare mot den västerländska livsstilen och det är nödvändigt frågan är bara hur alternativet kommer se ut. Jag skrev en blogg tidigare om Människan 2.0 (Den goda människan, den solidariska människan, en människa som avvecklar den destruktiva kapitalismen), jag tycker inte Chavez är Människan 2.0 men alla motståndsrörelse till Människan 1.0 (Den onda, giriga och kapitalistiska människan) är på nått sätt ett steg i rätt riktning. Alla rörelser som vill utmana det rådande paradigmet är framåtsträvande rörelser.

Ett annat intressant exempel på hur Chavez vill utmana är hans förslag om en ny världsbank, läs om det här: http://www.dn.se/ekonomi/ny-bank-ska-stotta-latinamerikas-utveckling-1.731151.

Vad som dock är tragiskt är att vår västerländska media matar oss om monstret Chavez, man har köpt den amerikanska bilden av honom som den nya Stalin. När kommer vi få se nyanserade reportage från exempelvis Venezuela, eller från Cuba, eller från Ryssland, eller från Kina. Jag vill inte ha gullande reportage jag vill ha objektiva, varför är västerländs media så rädd för att skriva om dessa länder som jämbördiga?

Det är ofta vi kan läsa i media om den heliga alliansen mellan Venezuela, Ryssland och Kina, här kommer exempel från media:
Sveriges Radio
DN Chavez erkänner georgiska utbrytarrepubliker
DN Ryssland lånar ut pengar till Chavez
Venezuela köper ryska vapen
DN Oljeavtal mellan Venezuela och Kina
Ledare i SVD
Artikel i SVD
Artikel i Aftonbladet
En artikel till från Aftonbladet

Spenderade lördagseftermiddagen med att medverka på ett möte för Ship to Gaza. Det var som vanligt mycket intressant och inspirerande. Lite mer än ett halvår har gott sen idén om att skicka ett fartyg med förnödenheter till Gaza för första gången såg dagens ljus. Galor har anordnats, pengar samlats in och lokalgrupper startat upp runt om hela landet. Ship to Gaza finns nu i Göteborg, Stockholm, Malmö, Borås, Jönköping och Uppsala. Fler lokalgrupper kan komma att bildas framöver. Målet med projektet är att i april nästa år skicka ett fartyg med förnödenheter som efterfrågas av Gazaborna via en rad hamnar i Europa och möjligtvis Nordafrika för att slutligen lasta av allt vi samlat in i Gaza Citys hamn. Det rör sig om saker som solenergi för att driva ett sjukhus, cement för at bygga upp allt de som förstördes i Israels massaker i Gaza i vintras och rör till vattenledningar. Vad som exakt kommer finnas på båten är inte klart ännu. Syftet med projektet sträcker sig dock vidare än att bara handla om bistånd. Ship to Gaza har även en klar politisk sida, dels genom att i praktisk handling bryta den folkrättsvidriga blockaden av Gaza och dels genom ett opinionsskapande med politiska krav på ett stopp för blockaden. Givetvis innebär också projektet att en tydlig signal skickas till folket i Gaza – Ni står inte ensamma!

Just nu är den stora uppgiften att samla in pengar för att kunna genomföra projektet. Allt som allt, för att kunna köpa ett fartyg utrusta det med besättning och fylla det med den efterfrågade lasten, behövs ett par miljoner kronor. I dagsläget finns kanske en tiondel. Mycket arbetet återstår alltså här. Med klassiskt folkrörelsearbete är dock projektet ingen omöjlighet, det går om vi vill! För det krävs dock att vi alla gör vad vi kan för att Ship to Gaza ska kunna segla i hamn i Gaza city nästa vår. Det kan handla om allt från att aktivera sig i en arbetsgrupp till att skänka en slant. Alla bidrag är välkomna! Gå in på www.shiptogaza.se och läs om hur du kan hjälpa till!

Denna lilla spaning kanske inte leder någon stans men det är ett uttryck för att det finns en tro om ett annat alternativ.  Hur som helst, jag är trött på konsumtionssamhället, jag är trött på slit och släng, jag är trött på illusioner om att nya prylar gör oss lyckliga, jag är trött på illusionen om att man måste jobba mer för att kunna köpa mer. Det är seriöst fel någonstans när man i Göteborg tvingas köpa bröd som bakas i Skåne, det är fel på samhället då vi varje dag uppmanas att köpa oss lyckliga, det är seriöst fel på samhället. Jag tror på ett alternativ, jag tror på ett samhälle där vi tar hand om varandra och inte våra aktiefonder, jag tror på ett samhälle där alla har samma möjligheter, jag tror på ett samhälle som inte är kallt och girig. Jag vet att vi är fler som gör det och till er vill jag säga att solidaritet är vackert, sprid den och visa den för dina vänner och alla du inte känner. Och behöver du lite pepp eller stöd när det känns tungt kan man på socialist.nu läsa andra som tror på ett bättre samhälle.

Jag avslutar denna monolog om en bättre värld på samma sätt som Jerry Williams avslutade sitt sommarprat, med Internationalen.