Bilden har lånats från Brombergs förlag. Foto: Brombergs

Guerneseys litteratur- och potatisskalspajssällskap.  Visst får man lust att läsa en bok med ett sådant namn? Mary Ann Shaffer står som författare.

Boken är skriven i brevform. Det är år 1946, författaren och krönikören Juliet Ashton sitter i ett trasigt efterkrigs-London och försöker börja på en ny bok. Så dimper ett brev ned i lådan. Från Guernesey. En man som har fått tag i en av hennes gamla böcker, hur nu den har hamnat på ön, det står Juliets namn i den. Mannen blev förtjust i boken och söker efter fler av samme författare. Kankse Juliet, som nu var ägare till den här, känner till några? Därmed börjar brevväxlingen mellan Juliet och mannen, och i sin tur hela litteratursällskapet som mannen är med i. Breven blir pusselbitar i historien om hur Guernesey klarade sig igenom okupationen av tyskarna.

Under bokens första kapitel var jag inte imponerad. Rörigt skriven, med för många namn florerande, händelser som var svåra att gripa tag i. Dessutom märktes det att det var samma hand bakom alla brev, oavsett vem de kom ifrån. Det där hade Mary Ann Shaffer kunnat göra lite bättre. Ändå, efter ett tag kom jag in i boken, och fastnade. Brevskrivarnas historier blev allt mer fascinerande och det var trist när boken tog slut. Det är en härlig må-bra-bok som lockar till att resa till Kanalöarna, och att skriva brev.

Läs ett smakprov ur boken

Förlag: Brombergs

Alla dessa oanvända kokböcker.

De är bokreans dragplåster, de fyller bokhyllorna i köket, de är vackert illustrerade, de är tjocka och helt oanvända. När jag för andra året fick en kokbok i julklapp från företaget jag arbetar på började jag att fundera över detta fenomen och hur det kan vara så stort. Är det någon som verkligen slår upp Melker Anderssons kokbok, följer hans instruktioner till punkt och pricka och sedan avnjuter en måltid alá Melker? Jag gör inte det, och jag tror att det är väldigt få som gör det. När jag läste titlarna på mina kokböcker kom jag fram till att jag använt tre av mina tretton kokböcker. Det som är komiskt är att det är ”Den rutiga kokboken”, ”Sju sorters kakor” och ”Vegetariskt” (som var min första Veg-kokbok). Alla mina andra böcker är bara dammsamlare och ett tecken på överkonsumtion.

För mig handlar mat om att skapa smaker och jag försöker snarare att smaka fram smakerna än att följa en matmästares råd och råvarusammansättningar. Och om jag behöver inspiration eller en spark i rätt riktning så använder jag  Google.

Så varför alla dessa kokböcker? Använder vi dem? Eller har vi bara dem för att dekorerar våra ultra moderna ikea-kök och för visa upp för våra vänner att vi är medvetna om att 00-talets stora trend verkligen varit kokböcker. De flesta kända svenskar och stjärnkockar har släppt minst en eller flera kokböcker. Matprogrammen skrålar ur tv-rutan, det finns till och med en tv-kanal som heter BBC Food. Alla är mästerkockar så även jag och jag delger gärna mina recept här på vår blogg, men jag undrar vart den fina traditionen med mathemligheterna tagit vägen? Jag minns att en gammal släkting till mig lät vissa av oss barn få ärva ett kakrecept, hennes hemliga supergoda recept. Ett recept kunde förr vara något så hemligt att det gick i graven med människor.

En av berätteslerna heter Boktjuven och har skrivits av Markus Zusak.

Det är Döden själv som berättar och han har valt historien om Liesel Memminger. Tio år gammal kommer hon till ett fosterhem. Lillebror är död, föräldrarna har sänts eller ska sändas till koncentrationsläger. Det blir ett nytt liv för henne i en liten tysk stad under andra världskriget slut. Det är matbrist, stryk, Hitler Jugend, gömmande av en jude med medföljande konsekvenser  och stark vänskap. Liesel börjar stjäla böcker redan innan hon kan läsa dem. Den första tar hon på broderns begravning. En ung arbetare tappar den i snön och boken råkar vara Dödgrävarens handbok. Det blir den första som Liesel tar sig igenom.

Boktjuven är läsvärd, man kan inte säga annat. Sedan är det upp till var och en om man trivs med Dödens muntra kommentarer och lättsamma berättarröstförklaringar eller inte. Markus Zusak ville skriva boken för att berätta hur det var för tyskarna  under kriget, hur det var att leva där, att inte alla stödde Hitler. Det vet vi. Vad jag saknar är en större inblick i dem som faktiskt gjorde det. Naturligtvis gör inte huvudpersonerna i den här boken det, vilket på något sätt är tråkigt. Någon måste våga skriva en bok om alla dem som inte gömde judar och hatade Hitler.

Illustration: Björn Dahlfors

Jag har gått på bokmässan i åtminstone 15 år nu, varje år med moster Ulla. Det är tradition. När jag var yngre brukade vi äta på en kinarestaurang efteråt. På den tiden fick jag autografer av författaren till tvillingböckerna, Anders och Sören som skrev Bert och Sune, Henning Mankel och så vidare. Numera bryr jag mig inte om några autografer. Att man springer på Suneförfattarna varenda år, Henning Mankel som ser så sur ut, Lasse Åberg (fast jag såg honom inte i år!), Jan Guillou med flera, det går inte att undvika. Jag går ju inte dit för att spana efter författare. Men min moster gör det. Hon har skrivit listor på alla kändisar vi (hon) har sett. Hon knuffar till mig så fort en kändis går förbi, säger med hög röst vem det är vi tittar på och rabblar den stackarens livshistoria, både för mig och för alla som står runt omkring. Jag känner inte igen fler än dem jag redan nämt, och inte är jag intresserad heller. Jag går inte på bokmässan för att titta på kändisar. Frågan är varför jag fortsätter att gå vartenda år. Trängseln blir bara värre och värre. Arrangören borde fundera på att införa intagningsstopp. På lördagen, då jag brukar gå eftersom det för det mesta är den enda dagen jag kan, är det så tjockt med folk att man ofta bli stående utan att kunn ta sig vaken bakåt eller framåt. Det är förfärligt. Jag blir vansinnig och vill knuffa med armbågarna vilt omkring mig. Jag svär över de idioter som inte skaffar barnvakt utan tar med sig ungen i kärra. Värst är det mitt i B-hallen, där de allra störst förlagen håller till i en klump mitt på golvet. De har ofta bra monteprogram och folk som blir stånde för att lyssna slammar igen B-hallen. Det går inte att ta sig förbi.

Vartenda år tänker jag att nää, nu får det faktiskt vara nog. Det är för mycket folk. Det funkar inte. Det är inte roligt. Och ändå ser jag fram emot bokmässan lika mycket året därpå.

Jag och moster har lärt oss hur mässan är upplagd. Det är inte mycket som förändras. I år fanns tyvärr inte internetbokhandlarna med, där man brukar kunna köpa de billigaste böckerna. Spanienmontern var inte särskilt spännande och jag tycker nog att fokus på Spanien, som var temat, kunde ha varit bättre. Vad jag uppskattar allt mer är ovanvåningen. Dit brukar vi dra oss när det blir för jobbigt där nere. Vi sätter oss på golvet, eller om vi har tur; på en stol, och äter den medhavda lunchen och vilar trötta fötter. Här uppe finns också internationella torget som brukar vara kul. Här hittade jag årets fynd; Innan Ganges flyter in i natten från bokförlaget Tranan och Indiska biblioteket. En tjock bok i ett slags sammetsomslag med mönster i djupblått, med text skrivet i glänsande orange. Så vacker! Innehållet då? Ja, det är en antologi med alldeles nyöversatta dikter från Indien. Boken kommer att bli läst. Den är så vacker att den ropar efter att bli upplyft och bläddrad i.

Reklam i rörelse (Trafik-Nostalgiska Förlaget)

Köp - Folkhemmets reklam (Max Ströms förlag)

Är du intresserad av hur reklam sett ut genom åren och hur den har förändrats så vill jag ge två boktips: ”Köp – Folkhemmets reklam” (Max Ströms förlag) och ”Reklam i rörelse” (Trafik-Nostalgiska Förlaget). Två böcker som innehåller en massa gamla oskyldiga och idag både nostalgiska och smått humoristiska reklamaffischer och annonser från förr, alltså innan reklamen var en flodvåg. Detta är ingen recension, bara ett tips på två bra böcker som jag varmt rekommenderar för er som har ett intresse för bolagens sätt att nå in under våran hud, på gott och på ont.

Det gäller att lukta gott om man är lutaspelare. Bild ur Köp - folkhemmets reklam

Blandade reklambilder ur boken Reklam i rörelse

Domus kunde modet. Bild ur Reklam i rörelse

En svalkande dryck vid namn Gracil. Bild ur boken Köp - folkhemmets reklam

En reklam från konsum. Bild ur Reklam i rörelse

Bild från www.ordfront.se

Ja. Ja. Ja! En till i raden av fantastiska böcker sommaren 2009 som passerat mina ögon. Jag skrattade så jag grät. Önskade att boken aldrig skulle ta slut. Helt fantastisk helt enkelt. Marjaneh Bakhtiaris debutbok gör mig glad och lycklig utan att för den sakens skull ge avkall på analysen i Kalla det vad fan du vill.

Bahar är en självständig ung kvinna som vägrar att passera som ”normalutlänning”. Hon snackar på bred skånska och på frågan var kommer du från så är svaret kort och gott ”från malmö”. Med sin pojkvän Markus  i släptåg får hon en möjlighet att sätta släktingar och vänners tålamod på prov. Bahar ser inga hinder med sin bakgrund och vägrar acceptera de fördomar som levereras i paket på grund av hennes iranska bakgrund.

Pappa Amir vill ge sin dotter en kultur som hon inte själv har haft del i och mamma Panthea driver sin egen kamp om att få jobba med det hon är utbildad till  i Iran, fysiker. Istället för att få dela med sig av sina kunskaper börjar hon en jakt på att lösa gåtan med svenskheten.

Dialogen i boken är en fantastisk blandning av skånska och iranska där dråplig situationskomik uppstår i missförstånden. Historien bygger på de olika mötena mellan familjerna och inom familjerna. Det är inte några stackars människor det handlar om! Längtan av att förstå ”den andre” den där konstige med en annan kultur sker från båda sidor och ger en bild av svenskens rädsla och nyfikenhet i en fantastisk krock.

Detta är 300 sidor lång realkomedi som i sin absurditet lyfter viktiga frågor utan att bli sentimental. Totalbetyget blir definitivt 6/7 för Bakhtiaris språk, historia och analys slår tillsammans ett vackert slag för det fina i mötet. Inte bara mellan kulturer utan även inom kulturer. Det skapar distans och boken  ger en möjlighet att se sin egen oförmåga att analysera sig själva ur ett metaperspektiv.

Förlag: Ordfront förlag
Språk: Svenska
ISBN: 9170371997

Bild lånad från www.albertbonniersforlag.se

För att försöka hålla mig själv lite uppdaterad och för att jag länge varit nyfiken på henne så öppnade jag min första Joyce Carol Oates bok härom dagen.
Oates är en författare som en bör läsa. Eller jag ansåg att jag borde och döm av min förvåning när jag hittade två fina exemplar på Myrorna för 15 kr styck. Det kan inte bli bättre. Men det blev det. Allt jag hört om hennes författarskap besannades. Vilket språk! Vilken historia! Vilka personskildringar! Den senaste tiden har jag lyckats hitta böcker som är så bra att jag börjar undra om det är mig det är fel på som inte kan skilja agnarna från vetet. Må så vara.

Ariah är en snart trettioårig kvinna som precis ska gifta sig. Mannen som hon ska gifta sig med och hon själv blev ihopfösta av sina föräldrar, ett gott parti. Men när Gilbert på bröllopsnatten vid Niagara Falls försvinner så ändras hela hennes framtid. I väntan på att de ska finna Gilbert så är Ariah tröstlös men får hjälp av den trevliga Dirk med sin stora förmögna och väl ansedda familj. Den ständige singeln Dirk blir förälskad, men det tar en liten tid innan han vågar visa detta.

De båda kommer gör en resa tillsammans i både själ och liv. De kastas ut på äktenskapets oförutsedda väg med Dirks oförstående och ogillande familj bakom sig.Jag rekommenderar starkt boken för den hanterar samhälleliga fenomen som utanförskap, girighet och korruption på ett målande sätt. En samhällsskildring av stora mått. Boken får 6/7 av mig. Det enda jag kan vända mig emot är Ariahs personlighet som blir väldigt oförklarligt besynnerlig mot sista hälften av boken.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Språk: Svenska
ISBN: 91001111775

Det sovande folket av Fredrik Reinfeldt

Alliansfritt Sverige är en blogg som aktivt och på ett mycket förtjänstfullt sätt arbetar för att valet 2010 inte ska bli den tragedi som valet 2006 resulterade i. Alliansfritt Sverige är mycket underhållande läsning, om än lite pajkastandes stundtals. Men som ett led i att berätta den riktiga sanningen om de som styr landet Sverige (Reinfeldt, Schlingmann, Borg & co.) så har de nu gett ut Fredrik Reinfeldts bok ”Det sovande folket” för gratis nedladdning.

Valda citat ur boken som Fredrik Reinfeldt skrev:

”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.” (sid. 52)
”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion.” (sid. 111)

”Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning.” (sid. 111)

”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras.” (sid. 112)

Jag ser fram emot en omtumlande läsning.

Bild hämtad från www.albertbonniersforlag.se

Min fascination för Elsie Johansson började när jag läste boken ”att besegra fru J” av Annelie Jordahl. Jag hade inte läst något tidigare av Elsie. Men så en sömnlös natt hos svärföräldrarna hittade jag Näckrosträdet av Elsie Johansson i bokhyllan. Fantastiskt! Jag började läsa med höga förväntningar. Döm av min förvåning när jag insåg att detta var riktigt riktigt bra. Förväntningarna inte bara stämde, de överträffades. Anledningen till att jag föll så hårt för det språkliga är för att jag känner igen mig i det. Det lösryckta, det hårda, det konkreta.

Med ett brinnande språk skriver Elsie Johansson om Hildur. Eller Hilde som hon senare kom att kalla sig. Språket brinner, för historien är i brand, om omöjligheter, om förtroenden och om kärlek. Kärleken som binder samman och som tär. Näckrosträdet sägs vara Johanssons självbiografi då Hilde precis som Elsie blir författare på äldre dagar.

Jag älskar språket, flödet som är i boken, det vänds, det vrids, upprepas och skapar en blödande känsla för Hildes liv. Hilde växer upp under annorlunda förhållande då hennes mor dör tidigt och hennes far låter dottern bo hos  skollärarinnan Greta Överbäck. Istället för ett liv i fattigdom får hon hos Greta möjlighet att utbilda sig och är nästan klar med utbildningen när hon träffar Ivan. Tillsammans får de två döttrar som skymtar fram i berättelsen då och då. Livet som de lever tar flera överaskande vändningar som hjälper till att skapa flödet ochhåller boken intressant. Boken berättar om Hildes kamp att leva med en man som psykiskt misshandlar henne. Mannen Ivan lever sitt liv som han vill med en ständig bitterhet över sin frus intellektuella överlägsenhet. Det blir en analys som förmodar jag, stämmer in i många parrelationer. Den ena parten, ofta en man, som ohämmat och själviskt kan utveckla sitt liv medan den andre sopar efter i den klassiska ”bakom varje framgångrik….. ” Själv vill inte Elsie kalla sig feminist men har kommit att analyseras utifrån detta då emancipation är återkommande i hennes författarskap.

Det kommer defenitivt att bli fler böcker av Elsie Johansson lästa av mig och jag ger boken 6/7 poäng.  Så jag säger bara: Läs den!

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Språk: Svenska
ISBN: 9100104299

Bilden är inlänkad från Wikipedia

Med en vacker stämma sjunger Sofia Karlsson svenska visor så det går kårar längst ryggraden, hörselorganen smeks och sinnet får ro. För några år sedan kom hennes tolkningar av den stora skalden Dan Anderssons arbetarpoesi, det är hjärtskärande att lyssna på och Anderssons vackra poesi passar bra i detta format. Fler som tolkat Dan Andersson under de senaste åren är Dan Andersson, eller Dan Viktor som han kallar sig som artist för att visa respekt för sin namnes värv. Om Sofia Karlssons tolkningar är hjärtskärande så är Dan Viktors härligt uppviglande och rebelliska mot prosans originalformat och tillsammans hjälper de oss att minnas en skald som dog i förtid under mystiska förhållanden.

Delar av Dan Anderssons verk kom ut som en ”Bok för alla” 2001 och har kan man lätt komma i kontakt med en av våra mindre kända nationalskalder, en skald som själv slitit vid kolmilan. Har du inte redan upptäckt Dan Andersson så är det på tiden att du gör det nu.

Lyssna på Sofia Karlssons Dan Adersson tolkningar i Spoify.

Lyssna på Dan Viktors tolkningar av Dan Andersson i Spotify.

Läs om Dan Andersson på Wikipedia

Besök Dan Andersson sällskapets hemsida.

Besök en privat sida om Dan Andersson.

En artikel i Aftonbladet