Är vi vuxna nu

Seitan så roligt och väldigt gott

Björn Dahlfors — Mon, 26 Jul 2010 18:02:17 +0000

Seitan efter grundrecept

Trött på Quron och Soja men vill ändå ha ett smart, gott och proteinrikt alternativ? Det var ungefär med den ingången som vi hittade seitan. Jag tänkte inte berätta hur man gör för det finns det en helt utmärkt sida som gör och där finns både grundrecept och specialrecept.

Denna fina produkten baseras på vetegluten och får en mycket spännande konsistens som passar fint att frysa, skära i bitar och mala till färs.

Produkten är väldigt rolig och du bestämmer nästan helt själv vad du vill att den ska smaka när den är klar. Det som är nackdelen är att det tar ganska lång tid (ca 2h var av 1h 30 min i ugn). Vetegluten hittar man ofta i hälsokostbutiker (jag köpte på Gröna Boden i Göteborg) men det finns givetvis även att beställa här ute i cyberrymden.

Jag röstar rödgrönt

Björn Dahlfors — Sat, 24 Jul 2010 16:50:17 +0000

Det är knappt två månader till valet och det tycks som att alliansen gjort comeback i opinionsmätningarna. Själv kommer jag att lägga min röst på något av de rödgröna partierna och jag hoppas innerligt på att de vinner valet. Många tycker att politiken är den samma, att det inte finns skillnader mellan moderaterna och socialdemokraterna, mellan de rödgröna och de borgerliga. Jag kan hålla med om att det är svårt att se skillnaden och retoriken är slående lik varandra – men det finns skillnader och det är i den ideologiska grunden. De rödgröna stödjer sig på ett rättviseperspektiv där alla ska ha samma chans och där vi tar hand om varandra, de rödgröna har sin grund i att vi tillsammans är starka – vi är ett kollektiv som tillsammans tar hand om samhället. Alliansen å andra sidan har ett individualistisktperspektiv som grund i sin politik, man tror på den enskilda människan och den enskilda människans möjlighet att skaffa sig förmåner, makt och framgång.

Som sagt var, det är val om knappt två månader och jag kommer att rösta på de rödgröna för jag tror att vi får ett bättre samhälle om vi skapar, förvaltar och utvecklar det tillsammans för vår gemensamma vinning, istället för att några enskilda individer ska njuta av frukten av den gemensamma insatsen.

Är Fredrick Federley terrorist?

Björn Dahlfors — Fri, 04 Jun 2010 18:57:34 +0000

Jag fortsätter på temat Palestina och Israel, jag fortsätter att reflektera över attacken mot Ship to Gaza/Freedom Flottilla måndagen den 31 maj och undrar varför Fredrick Federley inte har arresterats. Sedan 11 september terror och terrorism blivit löpsedelstoff och det stora politiska samtalsämnet. Med USA i spetsen har människor, länder och sammanslutningar utmålats som terrorister. Den amerikanska administrationen för ett mycket märkligt krig, ett krig mot en människor/grupper/stater som av USA och deras bundsförvanter definieras som terrorister. Det enda som dessa grupper egentlig gjort är att man på olika sätt tagit till våld mot västerländska intressen (samma David och Goliat historia ses ibland som frihetskamp). Alltså är det så att den existerande definitionen av terrorism inte är världsomspännande, det är snarare så att den är ett medel för dem som anser sig ha tolkningsföreträde. En definition av ordet terrorism jag en gång läst var ungefär så här: ”Att man med våld begränsar andra människors frihet”, jag tycker att det är en mycket bra definition: den är rättvis och den är är inte värderande.

När Israel gick till angrepp mot Freedom Flottillia gjorde man precis det, med våld begränsade man människor frihet, samma sak sker också på Gaza och på Västbanken varje dag år ut och år in. Jag vill kalla Israel för en terrorstat. Som vi alla vet så jagas människor, grupper och länder, som av USA klassats som terrorister, runt om i världen det pågår en häxjakt ett korståg. Det är inte bara de utnämnda terroristerna som jagas utan också de som finansierar det som definierats som terrorism. I Sverige fick de tre somalierna alla sina tillgångar frusna och de fick tillbringa otaliga timmar hos SÄPO för att svara på frågor för att de misstänktes skicka pengar till terrorister. Jag undrar varför Fredrick Federley inte sitter hos SÄPO, varför det inte inleds en polisutredning mot honom och hans ekonomiska stöd till den israeliska armén. Nu är inte staten Israel terroriststämplad, och därför är det helt okej och lagligt för centerpartisten Fredrick Federley att skicka pengar till den israeliska terrorstaten. Det är mycket som är skevt i världen, förutom Fredrick Federley, men jag tycker att han kommer väldigt billigt undan. Rent teoretiskt kan de vara så att Fredrick Federley som betalde de fyra kulorna som gick genom skallen på en av de turkiska solidaritetsvännerna. Om man inte kan anklaga honom för att stödja terrorism (eftersom att visa, Israel, har full rätt att begränsa människor frihet med våld) så borde man rimligtvis kunna inleda en utredning mot honom angående medhjälp till mord eller för att ha betalat någon för att döda.

Fördöma går men handling uteblir

Björn Dahlfors — Thu, 03 Jun 2010 19:23:25 +0000

Bild från manifestationen på Gustav Adolfs torg måndagen den 31 maj.

Tidigt på måndagsmorgon attackerades fartygskonvojen Ship to Gaza av israelisk militär. Detta var givetvis en helt oacceptabel handling, ett dåd av hänsynslösa mördare, ett dåd som kommer skrivas in i historieböckerna under vansinne. På samma sida i historieböckerna borde givetvis utomhusfängelset i Gaza också finnas inskrivit men dessvärre blir nog den sidan tom. Nu när det gått några dagar sedan djävulsdådet så är jag otroligt besviken på det internationella samfundet som inte agerat, man har med tomma ord fördömt men man handlar inte, man står som alltid passiva och ser på när Israel kommer fortsätta förtrycka palestinier. Två länder: Sydafrika och Turkiet har dragit tillbaka sina ambassadörer vilket givetvis många fler länder borde göra. Mycket mer än så verkar det inte bli av fördömandet. Turkiet som kallat hem sin ambassadör bryter inte helt förbindelserna med Israel för det finns för mycket pengar att förlora.

Jag blir så fruktansvärt less, när det kommer till ord så kan politiker tala och fördöma, men när det kommer till handling så är det flathet som råder. Jag trodde i min enfald att EU med Sverige i täten för en gång skull ville visa att man är en politisk kraft med lite stake i och faktiskt på allvar markera att man inte acceptera Israels övertramp när de dödar och kidnappade europeiska medborgare och det övertramp och grova förtryck man utsätter Gaza-borna för varje dag, år ut och år in. Jag hade hoppats att EU skulle inlett en diplomatisk tystnad samt att man direkt skulle avbryta alla handelsförbindelse med Israel fram tills den dagen blockaden mot Gaza hävs, borättningarna på ockuperad mark rivs och man accepterar 1967 års gränser. Israels blockad av Gaza och dådet på internationellt vatten är terrorhandlingar och ska så betraktas. Och med det borde den israeliska staten alternativt det styrande partiet terroriststämplas på samma sätt som Hamas terroriststämplats.

Att bara fördöma och ogilla räcker inte, det har inte påverkat Israel tidigare och det kommer inte göra det nu, de vet att stormen kommer lägga sig och allt går tillbaka. Men handelsbojkott kommer att skada den israeliska staten och den israeliska ekonomin och till slut måste man ge efter. Andra viktiga påtryckningar är att det internationella samfundet, utan Israels gillade, utnämner Palestina som en självständig stat och börjar betrakta och hävda 1967 års gränser. Palestina som stat borde också erbjudas en plats i FN. Allt för länge har världssamfundet, du och jag stått och sett på nu är det dags för handling.

Politikerna gör inget men jag har tröttnat och jag ska från och med nu och ännu mer medvetet välja bort israeliska varor, bojkotta dem. Det är dags att ta striden för ett självständigt och demokratisk Palestina och en tvåstatslösning där människor kan leva sida vid sida.

Avslutningsvis vill jag bara tacka Svenska Hamnarbetarförbundet som har varslat om blockad av alla israeliska fartyg och gods till och från Israel som hanteras av förbundets medlemmar. Blockaden kommer att träda ikraft kl. 00.00 tisdag den 15 juni och varar till kl. 24.00 torsdag den 24 juni. Några vågar.

Freecycla dig glad och nöjd

Björn Dahlfors — Tue, 01 Jun 2010 21:08:40 +0000

Idag har jag gjort något fantastiskt, jag har gett ett av mig förbrukat ting ett nytt liv, jaghar freecyclat. Freecycle är en nätverk för att ge sina saker ett nytt liv hos någon anna, som ett blocket fast bara med bortskänkes eller ”jag behöver något har du det och vill ge det till mig”. Ett kort litet inlägg om inget men om väldigt mycket. Freecycle har för mig blivit ett (efter en transaktion) ett fint sätt att göra något miljövänligt och något mycket antikapitalistiskt.

Har du också saker som behöver ett nytt liv, varför inte ge bort dem istället för att sälja eller slänga, testa att freecycla!

Här hittar du en länk till deras göteborgska hemsidan. www.freecyclegbg.se. Där kan man också läsa om när de anordnar gratisloppisar.

Stormens öga

Mikael M Karlsson — Mon, 24 May 2010 03:07:40 +0000

Det tycks vara lugnet efter stormen i Bangkok nu. Eller så är det stormens öga. Min gissning är det sistnämnda. Trotts att jag fortfarande är irriterad över svenska mediers fallenhet för att dramatisera istället för att analysera så går det inte att bortse från att de motsättningar som kommit upp i öppen dager i Bangkok de senaste månaderna knappast här löst upp i och med militärens brutala sätt att sopa problemen under mattan. Det har talats om korrumperade makthavare, militärer som inte vet sin roll i samhället och bristen på fria medier. Alla dessa komponenter har såklart sin del i den konflikt som i veckan fick sin kulmen i Bangkok, men i grunden handlar det om någonting annat. Det hela handlar om något som allt för få vågar tala om. Det handlar om klasskamp. Det räcker att läsa de första sidorna i Marxs snart 170 år gamla Manifest för att få en djupare analys av vad som pågår i Bangkok än vad alla svenska medier tillsammans tycks förmå. I romarriket var det patricier och plebejer, under feodalismen var det baroner och livegna, under skråväsendet var det mästare och gesäller. I dagens Thailand är det en urbaniserad medel- och överklass mot en fattig landsbygdsbefolkning. Med denna analys är det inte sagt att de fattiga bönderna har rätt i allting. Med denna analys är faktiskt inget moraliskt ställningstagande alls gjort, utan blott ett konstaterande om sakernas tillstånd. Och precis som i alla de historiska exemplen Marx tog upp i inledningen till sitt Manifest kommer även exemplet Thailand endast kunna sluta med en revolutionär omgestaltning av hela samhället eller klassernas gemensamma undergång. Slaget må vara över för den här gången, men kriget fortgår. Under ytan lever motsättningarna, de har snarare växt än krympigt i och med regeringens agerande. Därför tror jag vi kan det är en föga vågad gissning att stormbyarna åter lär dra ihop sig här i Thailand snart.

Utrikeskorrespondent arvivuxnanu.se

Stationerad i Thailand

Överflöd av bilar

Annika Elwing — Thu, 11 Mar 2010 14:00:27 +0000

I storstaden Sevilla i södra Spanien råder parkeringskaos. Antalet lagliga parkeringsplatser är otillräckligt så folk parkerar framför de parkerade bilarna i långa rader, och de som har parkerat lagligt får helt enkelt skjuta undan de bilar som hindrar utfarten. Katastrof när någon har glömt att han inte borde lägga i handbromsen… Vissa gator är igenproppade av dessa felparkerade bilar, bussar blir ståendes när de inte kommer fram, och på många gator där man tidigare kunde köra in från båda hållen finns det bara en smal körbana kvar. Samtidigt vaktas både olagliga och lagliga parkeringsplatser av drogberoende som tar betalt för att man ska parkera på den plats som han vaktar, ananrs är risken stor att han slår sönder en spegel eller bryter sig in i bilen. Olagligt förstås, men polisen gör ingenting åt det. Inte heller gör det något åt felparkerarna, eftersom felparkerarna inte har något val. Det finns för få parkeringsplatser i Sevilla. Samtidigt köper folk ständigt fler bilar. Långt fler än nödvändigt. De tar lån och köper nya, fina bilar, för det är en statusgrej. Möjligtvis räcker inte pengarna till kläder och elräkningar, men en fin bil har de i alla fall. Och man tar ju hellre bilen från förorten, kämpar med parkeringsplatser och fastnar i de långa bilköerna, än bussen. För varför skulle man åka buss? Det gör bara pensionärer och skolungdomar.

Parmesangratinerade zucciniskivor med ris och bönpesto

Björn Dahlfors — Thu, 04 Mar 2010 18:14:58 +0000

Snabbt gott och lyxigt. Tänk om all mat var sådan. Detta är en sådan rätt, den tar cirka 20 minuter att tillreda.

Sätt på grytan med ris. Skär Zuccinin i skivor (längs med), lägg dem i en ungsform häll på lite olja sedan rikligt med riven parmesan, avsluta med att salta och peppra. Man borde kunna spetsa till zuccinin lite till genom att steka den på hög värme med salt och peppar och sen gratinera den.

Bönpeston/dipen 2-3 personer
1 liten burk svarta bönor
0,5 paprika
1 röd lök
1-2 vitlöksklyftor
1-2 msk olivolja
Frusen basilika, chilipeppar, salt, peppar och vitvinsvinäger.

Mixa först grönsaker, baljväxter och olivolja, smaksätt sedan. Låt gärna peston ha kvar lite struktur.

Icke-nyhetsdrevet går: S-toppar följer lagen

Björn Dahlfors — Wed, 03 Mar 2010 16:30:49 +0000

Jag skrev för ett tag sedan en blogg under namnet Samhällskunskap A for dummies, nu skriver jag en blogg på ämnet, denna gång pratar vi mer av praktisk tillämpning.

Det har åter uppstått en obefogad häxjakt i media, man jagar sossar som utnyttjar avdrag för hushållsnära tjänster (RUT). Ja man kanske kan häva att det är omoraliskt men: get real svenska folk och mediedrevets blodhundar! Givetvis ska man göra de avdrag man kan göra och problemet är inte att människor gör avdragen, problemet är att avdraget har röstats igenom och införts. Själv tycker jag att det är stort att Ylva Johansson satte huvudet på spiken i Aftonbladet: ”Det är en felprioritering att ge sådana som mig skatterabatt”.
Det är lika självklart som att miljöpartister gör avdrag för sina bilkostnader, eller lika självklart som att moderater i alla tider betalat mer skatt än vad de anser att man behöver betala i skatt.

Vi kan göra några jämförelse: Jag gillar SJ och vill att det ska finnas ett bolag som kör tåg i Sverige, likt väl åker jag med Veolia eller Tågkompaniet på sträckor SJ inte trafikerar. Jag är emot spel och dobbel men jag skrapar trisslotter som jag får i present.

Nu har vi på vår blogg åter bringat ordning i icke-nyheterna. Dessvärre är det så att både trovärdiga medier som Sveriges Radio och Sveriges Television hakade på denna icke-nyhet. Att Aftonbladet som inte haft en vettig analys sen någon gång innan Hasse och Tage konstaterade att både Expressen och Aftonbladet funkar lika bra att tända brasan med är dock inte så överraskande. Skämmes Svensk media!

Fler som uppmärksammat ämnet:
Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs Posten, Sydsvenskan

Biktbrev

Mikael M Karlsson — Wed, 03 Mar 2010 11:07:10 +0000

Vår redaktionsmedlem Mikael M Karlsson befinner sig just nu i Mae Sot i Thailand och jobbar med burmesiska exildemokratirörelsen. Detta är hans första brev hem.

Livet är bra här i Mae Sot. I alla fall om man har likblek hud och ett västerländskt pass tryggt vilande i fickan. En elev till mig berättade att han under sin tid här inte vågat gå utanför gården där han bor, han är rädd för att bli arresterad av polisen. Han saknar nyckeln till frihet. Han saknar ett pass. Han har fördrivit från sitt eget land och tvingas nu leva som andraklassens medborgare i sitt grannland. Jag försökte nicka sympatiskt och uppröras över situationen tillsammans med honom. Sen sa jag hejdå och började cykla hem. Väl medveten om att mitt vinröda pass gör att jag kan röra mig obehindrat här. Ett par timmar senare satt jag och åt mat på en restaurang han aldrig skulle kunna komma till. Skulle han mot all förmodan komma dit skulle han aldrig ha råd att äta där. Så ser verkligheten ut här. Några kommer inte utanför gårdsgrinden medan andra äter lyxmat i innerstaden. Det är samma rasistiska klassamhälle som härskar här som på alla andra platser på jorden, dess uttryck är bara mer brutala här. Anledningen till att jag upprörs så mycket är kanske att jag här tillhör dem som lever på toppen av samhällspiramiden, som en parasit suger jag i mig saften från tjuvarsamhällets frukter. Om någon frågar försöker jag försvara mig med att säga att jag ändå tillhör dem som kämpar emot samhällsstrukturen. Det är ett försök till svar i alla fall. Om det gör Sankte Per nöjd återstår att se.

Veckans arbete har varit tillfredställande. Det har varit full rulle från tidig morgon till sen kväll, men jag är inte här för någon stillsam chartersemester. I veckan har det varit upp klockan 07.30 för att kasta några skopor iskallt vatten över huvudet innan jag beger mig mot kontoret för en frukost bestående av ris och ris. Om man blundar riktigt hårt och tänker på något annat kan man nästan få för sig att det är risgrynsgröt. Farmors risgrynsgöt med kanel och socker på. Men så livlig är sällan fantasin klockan 08.00 på morgonen. Istället sväljer jag den sista tuggan ris under tiden som jag kastar mig upp på min cykel för att bege mig mot dagens arbetsplats. Vid korsningen här alldeles utanför vaknar jag upp ur mitt dagdrömmeri genom att någon tuttar förskräckt. Jag hade visst glömt att titta innan jag kört ut på gatan, ännu en nära-döden-upplevelse som jag klarar mig oskadd ur. Precis efter datorbutiken svänger jag höger, in på en av Mae Sot mindre trafikerade gator. Frikyrkokillen som jag träffadde i kyrkan förra söndagen vinkar glatt på mig där han rullar fram i lugn och ro på sin cykel. Jag ler och vinkar tillbaka medan mitt huvud fylls av mindre trevliga tankar om frikyrkor i allmänhet och frikyrkor i Mae Sot i synnerhet. När jag passerar de välbemedlades villaområde börjar deras vakthundar skälla på mig fanatiskt. Det gör dem rätt i. Hade det inte varit för att jag hade bråttom hade jag lätt sprängt hela området i luften. Med dynamit och slangbellor ska överklassen kämpas ner. Dem ska få se hur mycket deras vakthundar hjälper då. På ett par sekunder är jag över bron som bär mig över det smutsiga vattnet i bäcken. Sen är det bara en gata kvar. Väl framme kastar jag en blick på klockan. Tio minuter kvar, perfekt. Då hinner jag dricka upp kaffet som serveras mig så fort jag klivit in över tröskeln. Försöker förklara att det är för mycket, att jag gott kan hämta mitt eget kaffe imorgon, men får bara ett leende till svar. Orkar inte ödsla någon mer tid på det nu, det kommer bli en nog så energikrävande dag ändå. Prick klockan nio sitter alla eleverna tysta framför mig. Inte en minut försenade. Jag tittar ner i mina föreläsningsanteckningar innan jag drar igång. Är någon engelsktalande närvarande översätter han/hon, annars får dem hänga med bäst dem kan.

16.10 är dagens lektioner slut. Någon klurig fråga drar jämt ut på tiden några minuter. En spridd applåd och några artighetsfraser innan eleverna skingras. Jag sitter kvar och sammanställer dagen på min laptop. Ibland kommer någon fram och frågar något, ibland är någon extra vänlig och sätter sig ner bredvid mig för att prata lite. Sakta men säkert lär jag känna dem lite bättre. Efter någon halvtimme sänder magen dock ut en tydlig signal till hjärnan: Åk hem och ät för helvet! Blir lika förvånad över värmen varje gång jag kommer utanför skuggan på gården. Fläktarna i klassrummet är verkligen en gudagåva. Väl hemma slänger jag av mig väskan och datorn på kontoret innan jag och Linnea beger oss iväg på jakt efter dagens höjdpunkt. Fruitshaken! Med färska frukter i magen känns det lättare att sätta sig vid datorn och planera morgondagen. Vid 21.00 är jag färdig för dagen. Växlar några ord med Linnea alternativt svarar på några mejl från Sverige. Framåt tiotiden rör jag mig hemåt. Kastar några skopor iskallt vatten över huvudet innan jag kryper ner på min matta till säng. Somnar med en gång.

Ämnet för veckan har varit samhällsvetenskap och politik. Måndagen handlade om ideologi, det kändes som en nödvändig bakgrund innan vi pratade vidare. Det kanske var veckans mest lyckade dag. Eller så är det bara jag som tror det för att jag pratade på utan att ta någon notis om huruvida de hängde med eller inte. När det på tisdagen stod Demokrati på schemat hade vi mycket gruppdiskussioner och fick av någon anledning intrycket att de inte förstått riktigt så bra som jag trodde dagen innan och därför skruvade jag ner på hastigheten och svårighetsgraden under onsdagens föreläsningar om svensk politik och arbetarrörelsen. Det resulterade i att onsdagen förmodligen var den bästa dagen i praktiken även om min föreställningsvärld tror att den bästa dagen var två dagar tidigare. På torsdagen snackade vi genus och jämställdhet. I en klass bestående av nio killar och två tjejer har det tyvärr uppstått en ganska grabbig stämning. Killarna hade nog svårt att ta åt sig det här med genus, som ett mantra rabblade dem mest upp mäns klassiska försvarstal när någon framlägger det objektiva faktum att samhället inte är jämställt. Tjejerna i klassen utryckte dock stort intresse och ställde många smarta frågor. Vi avslutade veckan i fredags med att repetera vad vi sagt tidigare och därefter prata om folkrörelsearbete. Det var också lyckat om än vi alla, inte minst jag, var trötta efter veckan.

Maten på restaurangen i innerstaden var förövrigt jättegod. Ölen vid Swimmingpoolen i överklassområdet lika så. Frågan är om det är Sankte Per eller mig själv jag försöker övertala om att jag trotts allt står på rätt sida. Eller kanske har det ingen betydelse. Faktumet kvarstår, jag lever gott medan människor lever i misär alldeles runt hörnet. Visst ägnar jag så gott som hela dagarna åt att stödja dem som vill förändra denna ordning, men det gör mig inte desto mindre till en av dem som tjänar på sakerna tillstånd. ”Intresset ljuger aldrig” sa Marx, alla idealistiska argument till trots. Fast jag gör förhoppningsvis nytta här och jag är inte mindre vinnare på den nuvarande världsordningen hemma i Sverige. Vita, heterosexuella, medelklassmän från storstaden tillhör sällan dem som dragit nitlotten i samhällslotteriet. Kanske kan jag aldrig komma ifrån det objektiva faktum att de flesta av samhällets orättvisor idag är till min fördel. Vad jag däremot kan göra är att ta det rent subjektiva ställningstagandet att den nuvarande ordningen är fel och nyttja de resurser som står mig till bruk för att välta hela skiten över ändan. Vi får se huruvida det kommer att behövas dynamit och slangbellor i det arbetet.