Grus i Dojjan. Bild inlänkad från nöjestorget.se.

Hade proggen varit en tävling om bästa namn så tror jag att jag håller Grus i dojjan väldigt högt. Jag har sett Grus i dojjan en gång, på visfestivalen i Västervik, det var en fantastiskt stark upplevelse: Sångaren Krutte Hedberg satt på knä längst fram på scenen och slet upp blommorna ur blomlådan, violinisten vandrade på slottsruinens mur – Ja det var magiskt! Det är en härlig blandning av progg och folkmusik och det mest fantastiska bandet skrivit och spelat är den suveräna cykelhumpan, min cykelsång med textrader som ”upp på monarken och ge kärnkraften sparken”, ”Ljudlöst och stinkfritt jag ställer min färd hän mot en bättre och renare värld”, ”bilisten får fetma och lätt huvudvärk”.

För att förstå storheten av Cykelhumpan så finns texten längst ner i blogg inlägget. Dessvärre är det svårt att hitta bandet på nätet för avlyssning men om du är intresserad av deras musik så rekommenderar jag skivan ”Från folkfest till pilsnerpunk : de första 25 åren”.

Utgivna skivor:
Spelar Hullimullan, Då kände jag en liten rysning/Kalle på Spången, Levande musik med Grus i dojjan,  Slarvigt men säkert,  Högt Spel, Friska grustag, I klackbaren, Efter kaffet, Från folkfest till pilsnerpunk : de första 25 åren, Hitsum kitsum

Länkar:
Blogg om bandet
Info om bandet
Progg.se

Cykelhumpan

När vårsolen strålar och snötäcket spräckts, raskt fram med cykeln och pumpa dess däck, lystert som gamen jag nu gränslar ramen – cykelhumpan den går
Ljudlöst och stinkfritt jag ställer min färd hän mot en bättre och renare värld
Med min sandal mot högre ideal jag tar sats nu på min pedal
Oljemagnaten han blir mäkta vred när jag i stället för bilen tar min velociped
Kapitalisten han darrar – när jag knarrar – cykelhumpan den går
Cyklisten av droger och piller ej förförs, pfifer och astra kan gå i konkurs
Samhället knakar ut i sin grund val – när jag tar sats på min pedal
Oj oj oj jag njuter när jag far upp på min hoj hoj hoj det tjuter när jag tar en sväng boj boj boj det är slut nu på sitt och häng – cykelhumpan den går
Oj oj oj jag njuter när jag far upp på min hoj hoj hoj det tjuter när jag tar en sväng boj boj boj det är slut nu på sitt och häng – cykelhumpan den går
När jag nu fram över vidderna far tänk vilken mängd energi jag spar
Upp på monarken och ge kärnkraften sparken – cykelhumpan den går
Tänk om vi alla satt upp på var fälg ja lantlig och räddad var outbyggd älv
Låt våra barnbarn höra forsens skval – ja tar sats nu på din pedal
Den som med cykel trimmar sin figur beundras av damer med smak för kultur
Håll kedjan smord så är lyckan gjord – cykelhumpan den går
Bilisten får fettma och lätt huvudvärk, cyklisten till kropp och till själ han blir stärkt
Sätt fart på däcken och håll häcken smal, så ta sats nu på din pedal
Oj oj oj jag njuter när jag far upp på min hoj hoj hoj det tjuter när jag tar en sväng boj boj boj det är slut nu på sitt och häng – cykelhumpan den går
Oj oj oj jag njuter när jag far upp på min hoj hoj hoj det tjuter när jag tar en sväng boj boj boj det är slut nu på sitt och häng – cykelhumpan den går
Du som av tvekan och tvivlan består – bums din ekrar släpp loss nu är det vår
Gör dig nu fri bilismens tyranni – cykelhumpan den går
Upp trälar som bor i asfalt och betong, låt ringklockan dona på din styrstång
Upp, upp till tramp emot alla kval, ja ta sats nu på din pedal
Oj oj oj jag njuter när jag far upp på min hoj hoj hoj det tjuter när jag tar en sväng boj boj boj det är slut nu på sitt och häng – cykelhumpan den går
Oj oj oj jag njuter när jag far upp på min hoj hoj hoj det tjuter när jag tar en sväng boj boj boj det är slut nu på sitt och häng – cykelhumpan den går

Kjell Höglund. Bilden lånad på kjellhoglund.com. Fotograf: Johan Bergmark

Det är svårt att ha en favoritartist eller ett favoritband bland proggarna men en som jag verkligen gillar, ja som jag nästa älskar är den underfundiga samhällskritikern Kjell Höglund. Skulle jag få välja en favoritfarbror som jag kan sitta och prata med och ditt och datt så tror jag att Höglund är den personen, Höglund eller Jan Hammarlund. Höglund håller fortfarande på med musiken och har totalt gett ut massor med skivor, men turnerar sparsamt. Ofta framträder han idag tillsammans med punk och rockikonen Johan Johansson. Första och enda gången jag sett Höglund på scen var 2002 på Visfestivalen i Västervik uppträdandes tillsammans men Just Johan Johansson, det året tilldelades han också Fred Åkerström-stipendiet. Kjell Höglund har som många andra proggare en karaktäristiskt röst och ett eget uttryck.

Kjell Höglund gjorde tillsammans med Lars Winnerbäck, Stefan Sundström, Karin Renberg och Johan Johansson liveframträdandet ”Bland skurkar helgon och vanligt folk” en bejublad sommarturné som också finns som liveskiva.

Ur Kjells fantastiska låtskatt finns bland annat låtar som jag hör hur de ligger med varandra på våningen ovanför, maskinerna är våra vänner, en storstark, Maggi har en Macintosh, Brustna drömmars boulevard, Den märkliga historien om det österrikiska köket och Höglund har blivit gammal. Bara att läsa låttitlarna får mig att fnissa lite.

På Höglunds hemsida kan man också läsa och ladda ner böcker han skrivit.

Länkar
Besök Höglunds Myspace
www.kjellhoglund.com

Bilden inlänkad från progg.se

Idag och då på 70-talet lockade detta karaktäristiska band till skratt med politisk fars. En grupp uppviglare om man frågar etablissemanget, en grupp musiker som lyssnar på folk och gör musik och teater av folkets röst om man frågade arbetarna som jobbade på Norrbottens Järnverk AB i Luleå. Alla band har sina egna historier och Fria Proteatern har sin, mer om bandet kan man läsa på progg.se. Till tidningen Musikens Makt (NR. 4 1973) lär bandet förklarat att det var under tiden i Norrbotten man valde politiskt spår:
- Och det var då: När vi kom upp till Luleå. Och började ringa runt till arbetare på verket och fråga om vi fick komma hem och snacka. Som man satt där vid köksbordet… Det var då jag fattade:
- Och det slog ner som en bomb i oss.
Här var allting: Hela verkligheten. Gubbarna berättade och berättade. Och vi frågade. Och dom berättade. Och det var bara att riva av hela rasket: Göra scenförslag, göra låtar. Ta av allt man lärt sej tidigare. Gräva ur sina erfarenheter. ösa på. Och få fram så mycket som möjligt av allt det vi hörde.

Sent under mitt proggintresse kom jag i kontakt med bandet som skrivit låtar som Bonnieroperan:
”Jag heter Lukas Bonnier, men dom kallar mig Lucke Hallick, men vad gör det när det ändå är jag,  som gör hela familjen fet,  som gör hela familjen Bonnier fet,  För vad som verkligen lägger grunden,  för hela Bonnierdynastin,  är ej kulturen eller finessen, nej, det är rena pornografin”.

Ett annat käckt textcitat är det från Balladen om Olsson: ”Då kom befälet fram och kastade Olsson i golvet, Dom tryckte ner han i skiten för Olsson börja’ bli farlig, För när dom inte kan ta en grabb på ett annat sätt, Så försöker dom ta hans stolthet” (Tack för textraden!)

Vill du själv lyssna in dig på Fria Proteatern så finns det en fin liten spellista här under:

Fakta:
Har också haft följande namn: NJA-gruppen, Proteatern
Skivor: Hör Upp Allt Folk Skivan, Har Ni Hört Kamrater, Typerna och Draken, Sånger Från Ljugarbänk.., Koncert i København Ok.., Knytkalas Skivan, Med Vilken Rätt, Sånger Av Vysotskij, Valda Verk 1969-84.

Blå tåget. Bilden inlänkad från progg.se

Musikrörelsen, eller proggen, handlade mycket om politik men också om att alla kunde spela, alla kunde vara med. Blå Tåget sammanfattar det på ett poetiskt sätt, på ett sätt som känns och som lyfter upp en. I nästan epos format levererar Blå Tåget politiskt medveten musik som innehåller flirtar lite med jazz och populärmusik.

Några av mina favoriter är: Gamla miss Ellen, Moderna Material, På väg till koppargruvan, Kalla Kriget, Den ena handen vet vad den andra ger (som Ebba Grön spelat in under namnet Staten och Kapitalet), I guds frånvaro, listan kan göras hur lång som helst och det är det som är fantastiskt. Torkel Rasmusson karaktäristiska röst är genial, lite gnällig och helt fantastisk.

Blå Tåget har gått under många olika namn: Tjalles Horizont, Gorillaorkestern, Sound of music och Gunder Hägg, men efter att löparen Gunder Hägg stämt bandet för namnstöld ledde sedan att man döpte om bandet till Blå Tåget. Löparesset fick sig sedan en kjänga i sången Om Idealism, för er som inte känner till Gunder Häggs öde så handlar det om att ha förbjöds att tävla efter som han brutit mot reglerna amatörreglerna som sa att idrott ska vara ideell och inte professionell.

Lyssna på Den ena handen vet vad den andra gör

Blå tåget löstes upp 1974 men återförenades sedan på nittiotalet och spelade land annat på Hultsfredsfestivalen 1999. För Sveriges Radio gjorde man 2002 en radioteater som heter Kvinnorna i Blackeberg.

Lyssna på Blå tåget i Spotify!

Lite Fakta
Bandmedlemmar: Mats G. Bengtsson (klaviatur, avliden 2005), Torkel Rasmusson (sång och munspel), Tore Berger (sång, klarinett), Urban Yman (bas, fiol), Leif Nylén (trummor), Kjell Westling (blåsinstrument, gitarr, fiol), Carl-Johan De Geer – (trombon, sång), Göran von Matérn (gitarr på Tigerkaka), Roland Keijser (flöjt, saxofon 1967-1972).
Skivor: Tigerkaka (1969), Vargatider (1970), Glassfabriken (1971), Brustna hjärtans hotell (1972), Slowfox (1974), Blå Tåget på Fågel Blå (1982, Live), 1969-1974 (Samling, 1988), Moderna material (1999), I tidens rififi (2004) och Inget är längesen 1969-2004 (2005).
Hemsida: Klicka här!

Läs mer om Blå Tåget
Artikel från Aftonbladet
Artikel på progg.se
Wikipedia

Bilden inlänkad från hoolabandoolaband.se

Björn Afzelius, så stavas förklaringen till varför jag började undersöka proggen och varför jag fastnade i den. Han fick mig att inse att musik handlar om budskap, att kultur handlar om att ta vara på sin chans att höras och vilja göra skillnad. Björn Afzelius var tillsammans med Mikael Wiehe frontfigurerna i Hoola bandoola band.

Hoolas musik är politiskt sprängstoff, det är ett gäng unga arga män som sjunger ur sin ilska mot orättvisor i Sverige och i världen. Förutom internationell solidaritet och klara budskap så håller man ofta en sträng ton mot fascistiska rörelser och jag tror att Björn i sin grav förbannar Sverigedemokraternas framfart.

Namnet Hoola bandoola kommer ifrån Walt Disneys värld, Kalle Anka slåss mot ett gäng termiter och som stridsrop har termiterna ”Hoola bandoola” och det är just det som det handlar, det sammanfattar socialismen – de svagas kamp och om många går ihop så finns det inga berg som kan förflyttas eller raseras. Hoola bandoola band är bra som pepp när man känner att det blåser för kallt i högerns Sverige och när man ser hur fler och fler utförsäkras, beskylls för att vara lata eller misstänks fuska. Just för tillfället skulle jag vilja höra en Hoola sång om hur moderaterna sakta säljer ut sjukvården genom vårdval och andra krumsprång.

Fakta:
Bandmedlemmar: Mikael Wiehe, Björn Afzelius, Peter Clemmedson, Håkan Skytte, Povel Randén, Arne Franck och Per-Ove Kellgren.
Skivor: Hoola Bandoola Export, Garanterat individuell, Vem kan man lita på?, På väg, Fri information, Hoola Bandoola Band 1971 – 1976, Country Pleasures, Live…för dom som kommer sen och Samlade 1971 – 1976.
Hemsida: hoolabandoolaband.se
Spotify: Öppna spellista här!

Man kan givetvis också lyssna här på sidan tack vare grooveshark.com

Skivomslaget från skivan De svarta listornas folk

Om något proggband var övertygat om att det skulle komma en revolution så var det KFLM(r)s (Kommunistiska förbundet Marxist Leninisterna Revolutionärerna) sånggrupp Knutna Nävar. Musik som hyllade Stalin som den stålhårde hjälten och Ho Chi Minh som var ledare för folket. Vad det handlar om är sjungen kommunism och det är lite vackert, det är med glöd och om hopp. Att man sjöng hyllningssånger till Stalin är inte särskilt rumsrent men Knutna nävar var ett språkrör för de svenskar som for till Sovjet, för människor som närde en dröm om stalinism – att vi nu med facit i hand och öppnade arkiv vet att Stalin inte var den gode tsaren utan snarare socialismen stora sorgebarn och en massmördare fläckar ner Knutna nävars verk, men likt väl är Knutna nävar en historisk röst.

Vad Knutna nävar ger är en bild av ett Sverige och vissa människors sanning som sällan ses och hörs, man sjöng sånger om hur industrialismen utarmar människor och det går kalla kårar längst ryggraden när man lyssnar på ”Greppet hårdnar”. Det kanske är svårt att tro idag men det fanns en tid då jobbarna på Volvo knappt tjänade sitt levebröd, det fanns en tid för inte allt för länge sedan som kemikalier, sot, rök, damm och annat var en en vardag som skata bröt ner kroppar och organ på svenska fabriker. Det fanns en tid i Sverige då det inte fanns fritid och då maten inte räckte. Det fanns en tid då svenskar sov med symaskinen som huvudkudde. Industrialismen har haft sitt pris och proggen tillsammans med demonstrationer, vänsterpolitik och fackföreningar har gett oss välstånd och vår höga levnadsstandard.

Lite fakta:
Skivor: Internationalen och andra revolutionära arbetarsånger, Dom ljuger, Vi slåss för vår framtid och De svarta listornas folk.
Bandmedlemmar: ingen uppgift

Blogg om Knutna Nävar
Ladda ner deras Musik

Bilden inlänkad från progg.se

Kanske det mest legendariska proggbandet som också brett vunnit kärlek och respekt i min generation. Vem har inte sjungit ”Barn av vår tid”, ”Speedy Gonzales”, ”Hanna från Arlöv”, ”Kolla kolla” eller ”Livet är en fest” på en fest i goda vänners lag? Det känns naturligt att starta denna proggbloggserien med just Nationalteatern. Nationalteatern var främst en teatergrupp, som namnet antyder, men också ett proggande rockband som gärna sjöng om braj, fest och det hårda livet men också om hur det var att vara ung och arg, om hur det är att vilja förändra världen när samhället är överbefolkat av en Svensson-medelklass som tappat fotfästet i sina rötter.

Idag 2009 kan musiken kännas ungefär lika aktuell som då, vem har inte blivit utnyttjad på sin arbetsplats och blivit behandlad som skit av sina chefer, vem känner inte igen sig i det orättvisa rättssystemet, i klasspolitiken, i känslan av att vara tystad, i att bli sedda som andra klassen medborgare bara för att etablissemanget skakar av rädsla. Jag spelar ofta National Teatern och jag tycker fortfarande att musiken håller, både musikaliskt och innehållsmässigt.

Nationalteatern var som sagt en teatergrupp och deras uppsättning Kåldolmar och Kalsipper (Spotify) är nått för varje småbarnsförälder att ha hemma.

För att du ska kunna lyssna in dig på Nationalteatern så har jag slängt ihop en Spotify-lista med blandat från detta fortfarande sprattlande rockband.

Affisch för förställningen Kåldolmar och kalsipper. Lånad av nationalteatern.nu

Lite fakta också:
Frontfigurer: Ulf Dagerby och Totta Näslund.
Alla som spelat med bandet: Bernt Andersson, Inga Edwards, Maria Grahn, Anna Guttorp, Peter Guttorp, Lars Jacobsson, Jussi Larnö, Anders Melander, Per Melin, Hans Mosesson, Totta Näslund, Pale Olofsson, Anki Rahlskog, Med Reventberg, Peter Wahlqvist, Håkan Wennberg och Hans Wictorsson. Sen har en hel hög till deltagit i pjäser, rockorkestern och annat.
Skivor: Ta det som ett löfte…ta det inte som ett hot, Livet är en fest, Kåldolmar och Kalsipper, Barn av vår tid, Rockormen, Rövarkungens Ö, Luffarrock, Vi kommer att leva igen, Peter Pan, Nationalteaterns Greatest Hits, Nationalteaterns Rockorkester Live, Nationalteatern En samling 1972-80, MNW-Klassiker: Nationalteatern och Nationalteaterns Rockorkester Live 2006.
Pjäser i urval: Kåldolmar och Kalsipper, ”Lev hårt – dö ung”, Speedy Gonzales, Luffarrock, ”Vi äro tusenden”, ”Elefanternas Sultan & den Rödskäggiga halta myran” mfl.

Hemsida: nationalteatern.nu

För er som inte har Spotify så kan man alltid lyssna på musiken via Grooveshark och här på bloggen.

Atomkraft, nej tack!

Proggen eller den svenska musik rörelsen var en folkkulturrörelse, en vänsterrörelse, en ungdomsrevolt och ett hopp om att människan är god. Med sin grund i 68-rörelsen och Vietnamdemonstrationerna växte det fram en rörelse, en politisk rörelse i många dimensioner, man vågade ifrågasätta sin samtid och man gjorde det genom att byta livsstil, genom att skapa och sprida kultur och genom att sprida kunskap. Jag var inte född då men ibland önskar jag att jag varit ung på proggenstid när vänster var norm, då det var självklart att protestera, då när det fanns färgklickar i gråskalan som utgjorde samhället. Jag kommer i en liten bloggserie att skriva en liten kärleksförklaring till proggen och banden som proggade. Det börjar i detta inledande inlägg och kommer sedan att följas upp med bloggar om artister, grupper och annat roligt från den tiden. Alla inlägg kommer innehålla länkar till spellistor i Spotify och i den mån jag hittar YouTube-klipp.

Så för er som vill återuppleva eller nyförälskas nu har ni möjligheten. Framöver kommer det att publiceras en drös artiklar.

Som introduktion bör denna sången avlyssnas.